Vackra vårdagar vid Vendelsjön – och ett knippe juveler

Igår hade jag bestämt mig för att cykla till Vendelsjön. Jag kom inte iväg riktigt så tidigt som jag hade tänkt för jag var dödstrött efter fältarbete dagen innan och behövde lite sovmorgon. Men bättre sent än aldrig!

Vägen till Vendelsjön kantades av mängder av blåsippor och från sjön hördes rördrommen tuta. När jag kom fram till parkeringen i södra änden stod det hela sju bilar där, en ovanlig syn en vardag. Det måste vara PRO som har nån exkursion, var min första tanke. Sen kom jag på att det skulle kunna vara nån sällsynt fågel som lockat dit en massa folk också. Och så var det. När jag kom upp i tornet fick jag veta att det setts en fjällgås på morgonen men nu hade den simmat in bakom vass. Envis som jag är så ställde jag mig och glodde på den aktuella vassruggen och då och då guppade några sovande bläsgäss fram så det gav hopp. Och mitt tålamod lönade sig som vanligt. Efter en timme så började bläsgås efter bläsgås simma fram från vassen och sist i raden kom minsann fjällgåsen också!

Lite senare, när jag stod och försökte fota fjällgåsen genom tuben, urskiljde jag ett nasalt ”möpe möpe möpe” i skrattmåskören. Dvärgmås! Jag började spana av revlarna och visst, där på ganska så nära håll stod en adult dvärgmås, den första för i år. Ett par storspovar kom flygande, ännu ett härligt vårtecken. Men när en fiskgjuse flög förbi tornet på nära håll saknade jag klunsedunskameran.

Nöjd och glad över fjällgåsen och dvärgmåsen trampade jag hemåt igen framåt eftermiddagen, efter fyra fina timmar i tornet. Lite mindre glad blev jag när jag på kvällen skulle rapportera mina observationer i Artportalen och såg att det setts både härfågel, kungsfiskare och forsärla bara några kilometer ifrån där jag helt ovetandes hade passerat med cykeln. Otroligt frustrerande!

Så idag fick det bli en ny tur till Vendelsjön. Hade egentligen tänkt ta det lite lugnt efter gårdagens drygt tre mil på cykeln men, men, härfågel och kungsfiskare på hemmaplan kan man inte missa. Så jag trampade iväg imorse igen så fort jag bara kunde på min gamla trotjänare. Risken var förstås stor att härfågeln dragit vidare så det var en enorm lättnad när jag kom fram efter en och en halv timme och mötte en skådare som meddelade att jodå, härfågeln är kvar, fortsätt bort till granhäcken där så ser du en annan skådare som står och tittar på den just nu. Och ja, äntligen, där var härfågeln! Den gick och letade föda intill en lada och oskygg som denna art är brydde den sig inte om att det stod några fågelskådare endast fem meter bort. Jag har sett härfågel några gånger tidigare men det är alltid en lika läcker syn – en rosa fågel med schackrutiga vingar och fräck tuppkam på hjässan a´la punkare. Härfågeln var så nära att jag hade svårt att fota den genom tubkikaren, den var liksom så nära att den knappt rymdes i kikarfältet.

Efter 20 minuter flög härfågeln iväg och jag gav mig av mot dammen och bäcken där såväl kungsfiskare som forsärla setts dagen innan. Döm om min förvåning när jag kom fram till bron och härfågeln var där! Återigen ivrigt födosökandes på marken, helt obekymrad om alla fågelskådare. Sen dröjde det inte många minuter förrän jag hörde ett par skarpa läten och se, där kom kungsfiskaren flygande! Den landade i ett träd vid dammen, gjorde ett dyk och fångade en fisk som den med viss möda svalde. Inom loppet av tio minuter hade ytterligare en liten firre passerat ner i gapet på kungsfiskaren.

Så var det bara forsärlan kvar då. Jag behövde inte vänta länge innan jag fick syn på en hane som landade i ett träd vid bäcken. Tackar, tackar!

Mycket nöjd och glad började jag cykla hemåt igen. Efter tips från en skådare jag mött stannade jag till i en by för att spana efter turkduva och snart hördes det ljusa popo-andet från en spelande turkduva. Efter ett bra tags spanande och väntande fick jag även se den.

Två fantastiska dagar, fyllda av läckra fågelobsar. Och flera nya ”ekokryss” blev det också, alltså fågelarter jag sett genom att ta mig till dem per cykel. Jag har ju tänkt att jag ska försöka komma upp i 200 arter i år och hittills har det gått rätt bra, med dagens fina utdelning är jag nu uppe i 108 årsekokryss.

 

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.