Påskgodis
Det är riktigt härliga dagar nu, sådär så att man vill vara konstant ute, och påskhelgen bjöd på en hel del naturgodis. Lördagsmorgonen började fint i norra Uppland med spelande knipor, trumpetande sångsvanar och ett par ivrigt trummande mindre hackspettar. Efter en liten skogspromenad styrde vi ut på Tierpslätten för skattjakt och på ett fält där det rastade drygt 100 sångsvanar upptäckte jag en mindre sångsvan bland de större släktingarna. Mycket trevlig påskpresent! Det var en gammal fågel, alltså helt vit i dräkten, och lite senare visade det sig att där fanns två unga mindre sångsvanar också, vilka låg längre bort vid ett dike och plirade i vårsolen.
Påskdagen var blåsig värre, trots 13 grader varmt ute var det mössa och vantar på som gällde. Denna dag fick det bli en tur till Ledskär, dit det kommit en hel del gäss och änder nu. Några spetsbergsgäss på ett fält blev ytterligare karameller i årets påskägg. Bilen fick agera vindskydd men ögonen tårades ändå av den friska vinden. På hemvägen gjorde vi ett stopp i Västland för att se om forsärlorna var på plats och jodå, både hanen och honan visade upp sig fint i kanten av det strömmande vattnet så där tillkom ett par påskgula godisar.
Åka runt i bil är inte riktigt min grej så på annandag påsk bestämde jag mig för att ta en cykeltur till Vendelsjön, premiär för i år. Vägarna har torkat upp så pass nu att det går rätt bra att cykla. Jag gav mig av på sena eftermiddagen och väl framme vid Vendel möttes jag av en kör av glada skrattmåsar. Ingen skönsång men mycket vårkänsla. Isen har börjat gå upp här nu så det var fullt av änder, främst gräsänder, krickor och knipor men jag hittade även en stjärtand, två snatteränder och några brunänder. Borta vid iskanten låg några salskrakar, den kanske vackraste andfågeln av dem alla. Rätt vad det var for både måsar och änder upp i panik och jag fick snart syn på den skyldige – en duvhök som kom smygande över vassen.
Solen började sjunka och jag tänkte jag skulle cykla genom skogen på hemvägen för att lyssna efter ugglor. När jag kommit några kilometer in i skogen klev plötsligt ett stort, mörkt djur ut på vägen kanske 200 meter framför mig. Jag anade genast vad det var, tvärnitade med cykeln och tog upp handkikaren. Jajemensan, ett vildsvin! Grisen fortsatte in bland träden och jag cyklade vidare och stannade till där jag sett den försvinna in. Försynta flåsanden hördes där inifrån skogen och på andra sidan vägen grymtade det till lite lågmält så det var uppenbarligen flera av dem. Spännande! Jag trampade vidare och nu började det skymma rätt rejält, alltså bli uggletid. Bara nån kilometer efter vildsvinet fick jag ånyo stanna cykeln tvärt för nu hördes en slaguggla spela. Medan jag stod helt stilla och lyssnade på den mäktiga ugglans hoanden så började ytterligare en slaguggla spela lite längre bort. Vilket flyt! Nöjd och glad tyckte jag det kunde räcka bra såhär, det började bli kallt så jag styrde hemåt igen, hela tiden med öronen på helspänn i hopp om att någon pärluggla skulle komma igång också. Då och då stannade jag till för att lyssna extra noga och vid ett av stoppen hördes prasslanden och knakanden nära vägen. Förmodligen en älg tänkte jag, hoppas den inte får för sig att springa ut på vägen precis när jag ska cykla förbi. Jag trampade vidare och precis när jag var i höjd med djuret så upptäckte det mig – och grymtade till högt. Ännu ett vildsvin! Mitt hjärta for upp i halsgropen av det oväntade ljudet och jag trampade på ännu snabbare för nu tyckte jag allt att grisarna var lite väl nära.
Någon pärluggla blev det tyvärr inte men en kattuggla fick jag i alla fall höra under hemfärden och vid det här laget var det så mörkt ute att jag knappt såg vägen framför mig. När jag var nästan hemma igen lät plötsligt en stucken gris uppifrån himlen. Nu råkar jag veta att det är vattenrall som låter så, alltså en fågel och ingen gris, annars hade nog hjärtat skuttat upp i halsgropen igen. Det är inte många gånger jag hört vattenrall på sträck så det var skoj att få göra igen.
Jag är riktigt nöjd och glad över alla fina naturupplevelser som påskhelgen bjöd på, slagugglorna och vildsvinen kan jag leva länge på. Och som en bonuspåskkaramell så kom första sädesärlan flygande idag!
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
