Vill du ha en nöt?
Nötväckor är så roliga. Det är full rulle hela tiden och de inte bara ser kaxiga ut med sina svarta banditmasker utan de är verkligen små tuffingar också. De kommer farande som projektiler genom luften och skrämmer gärna bort både artfränder och andra fåglar. Så här års, inför häckningssäsongen, är de extra ettriga förstås.
En dag nyligen fick jag plötsligt se något jag aldrig sett tidigare. Två nötväckor satt mitt emot varandra, den ena med en nöt i näbben. Min tolkning av situationen var att det var en hane som uppvaktade sin hona. Nöten måste han ha hämtat på annat håll för det fanns då inga nötter just här där de satt. Kanske hade han gömt den i grannens uthus under vintern? Det saknas några fönsterrutor på uthuset och nötväckorna flyger i skytteltrafik mellan vår matning och uthuset och hur många kilo solrosfrön som gömts i springor och vrår där inne kan man bara sia om. Nu hade vår nötväcka i alla fall fått tag på en nöt och det såg ut som att han försökte erbjuda sin dam denna. ”Får det lov att vara en nöt?” Men hon lät sig inte tjusas utan hoppade iväg i trädet. Hanen blev genast otålig och följde efter, ivrigt trugande. Hur det slutade vet jag inte, den jag förmodar var en hona flög iväg, med sin uppvaktare och hans nöt efter sig.
Nötväckan är enda fågeln vi har som obehindrat kan klättra med huvudet före både uppför och nedför trädstammar och ibland får jag intrycket att de gärna klättrar nedåt bara för att de kan. Som för att glänsa inför alla som inte har samma förmåga. Jag iakttog en nötväcka som hämtade frö efter frö och varenda gång satte han fast fröet i olika sprickor i barken för att bearbeta dem sittandes upp och ner. Nog blir man imponerad alltid.
En annan dag såg jag hur en nötväcka satt och vilade i fönstret till grannens uthus. Det duger uppenbarligen lika bra som relaxavdelning som skafferi.
Har man nötväckor i sin närhet blir det aldrig tråkigt. De har ständigt nya upptåg på gång och ger upphov till många leenden.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
