Veckan då våren kom

Jag var iväg på fältarbete i Dalarna i drygt en vecka och när jag åkte hemifrån var det minus fem grader och låg 50 centimeter snö i trädgården och när jag kom hem var det plusgrader och barmark. Det var svårt att begripa hur det kunnat gå så snabbt, hur det kunnat vara full vinter ena veckan och total vår andra veckan. Jag hade visst missat hela vårvintern i år. Hade hoppats på att det skulle bli fin skarsnö på myrarna i Florarna så man kunnat svischa fram lätt på skidorna. Men när jag kom hem från Dalarna var det bara till att ställa undan skidorna och plocka fram cykeln istället.

Vendelsjön kändes som ett givet utflyktsmål för att möta våren. Redan vid första fälten jag passerade hördes korta drillar från några sånglärkor och på en höstsådd åker med smältvatten stod några tofsvipor. Tänk att man blir lika glad över första lärkan och vipan varje år!

Jag hade hoppats på att någon enstaka gås skulle hunnit anlända till Vendelsjön och trodde knappt mina ögon när jag hörde kacklande sädgäss och fick syn på en plog med över hundratalet gäss i. Här var våren visst i full gång!

Det låg fortfarande is på sjön men i kanterna hade vatten smält fram och även i anslutning till ån och utloppet var det öppet vatten, till glädje för gräsänder och knipor. Så fick jag syn på en mörk klump i vasskanten och genast tändes lite hopp. För det var väl inte bara en vilande gås som låg där? Nejdå, visst var det en utter! Uttern hoppade ner i plurret och simmade förbi fågeltornet på hyfsat nära håll och väl nere i vattnet blev den rätt så bäverlik. Senare fick jag och mina medskådare i tornet se hur uttern sprang över isen, bort till en vak. Där började den dyka och nästan varje gång den kom upp hade den en fisk i munnen, som den glatt snaskade i sig. Efter en stund började vi undra hur många fiskar som ryms i en uttermage egentligen, för vid det här laget hade den nog satt i sig ett tiotal firrar.

Under hemvägen kom jag att tänka på de sälgskimmerfjärilar jag såg sittande här förra sommaren. Om bara några månader kan det vara dags igen. Och på sätt och vis var det skönt att slippa vårvintern i år, för grusvägarna var redan helt isfria och därmed väldigt lättcyklade.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.