Varm slutspurt på jobbet

Den senaste veckan har jag och min kollega jobbat med trädmätning nära havet. Den extrema värmen har inte varit det största problemet utan det har alla miljarder bromsar varit. De är vackra med sina gulrandiga vingar och gröna ögon men ack så irriterande när de surrar konstant kring huvudet och direkt slår sig ner och tar en tugga av en när man är upptagen med att anteckna eller mäta träd.

Ett par av dagarna har vi rört oss i betesmarker med enorma askar och lönnar, vilka vid en första åsyn fått oss att tro att det varit ekar. Riktigt gamla och knotiga saker. Såna träd är alltid extra roligt att få mäta och i betesmarkerna är det dessutom generellt mer lättgånget än i sumpskogsdjunglerna. Men bromsarna trivs extra bra där och vid ett tillfälle räknade jag till ett femtiotal bromsar som jagade efter min kollega. Huga!

Utöver gamla vackra träd har vi sett en del andra intressanta växter, såsom natt och dag (även kallad lundkovall) och blåhallon. Alla djur vi mött har inte heller varit ute efter vårt blod, till exempel har vi sett flera grodor och vid ett tillfälle när vi satt och åt lunch kom en grävling förbi på nära håll.

När det varit som klibbigast har vi kunnat fly ner i svalkande vatten och nere i vattnet kommer inte bromsarna åt en heller. I sånt här väder blir man inte så kräsen, då duger en knädjup havsvik med grumligt vatten utmärkt som badsjö.

Imorgon är sista arbetsdagen och det är lite tråkigt att behöva lämna en så vacker arbetsplats, men efter fyra månaders arbete i fält, varav en med att mäta träd, ska det bli skönt med semester. Kan man få önska sig lite regn till semestern tro?

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.