Upptäcktsfärd i lövskogen

Tidigt i våras hittade jag två olika områden med äldre lövskog hemmavid som såg spännande ut. Jag tänkte att hit måste jag återvända runt 20 maj. Sagt och gjort. Först blev det en promenad bland gamla ekar, aspar och björkar vid Dannemorasjön. Det var inte riktigt så mycket fågel som jag hade hoppats på men jag hörde en mindre hackspett och såg två grönsångare svirra runt i en blommande hägg. Det var härlig lundmiljö med blåsippsblad och ormbär på marken. Liljekonvaljer var på väg upp men hade inte börjat blomma än. Min nya hobby att glo in i barkfåror resulterade i att jag hittade grå nållav på en grov ek och på en solbelyst skogsbilväg var det gott om fjärilar, framför allt grönsnabbvinge.

Några dagar senare cyklade jag iväg till nästa område, i utkanten av Österbybruk. Här hade jag tänkt vid besöket i våras att det borde kunna finnas mindre flugsnappare. Jag hade knappt mer än hunnit in i skogen och gått förbi ett parti med alsumpskog, så fick jag en förnimmelse av just sjungande mindre flugsnappare. Hörde jag i syne!? När man är ute och lyssnar efter ugglor och riktigt spetsar öronen efter en viss art, så kan det till sist bli så att man nästan tycker sig höra just den. Var det samma fenomen nu? Jag smög vidare mellan flerhundraåriga tallar som stod inklämda i den i övrigt fuktiga, djungellika lövskogen och slutligen var jag så pass nära att jag kunde höra att det verkligen var en mindre flugsnappare som satt där och sjöng, det var inte inbillning. Sånt här känns alltid så otroligt häftigt, när man har hittat en biotop som man tycker ser jättebra ut för en viss art och så påträffar man just den arten där sen också.

Mina två morgnar i lövskogsområdena gav mersmak och jag hoppas på att hinna dit fler gånger nu under försommaren, när det är som allra vackrast med skir grönska och intensiv fågelsång.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.