Under och över ytan
I väntan på att bli med långfärdsskridskor tog jag i förra veckan en lite längre promenad ute på sjön för att uppleva solljus, rimfrost och is. Jag hade som vanligt med stora kameran för att fota fåglar, men jag kom snart att mer gå och stirra ner i backen än upp mot himlen. För vilken is! Det var väldigt grunt där jag gick, bara mellan 20–50 cm, och det var klar sikt ända ner till bottnen. Otroligt spännande att kunna gå runt och få inblick i livet under vattenytan!
Isen såg ut att vara närmare en decimeter tjock och därunder var det ofruset vatten. Det första som fångade min uppmärksamhet var vita ringar strax under ytan och jag förstod genast att det måste vara luft-/gasbubblor som gett dessa lustiga isringar. Jag vet från när jag klafsar runt i gyttjan under sommarhalvåret att det rätt ofta brukar bubbla till och puttra upp sumpgas från bottnen. Att få se dessa bubblor i frusen form var fascinerande.
Något jag också direkt noterade var de iskristaller som låg som små stjärnformade högar uppe på isen. Där något vasstrå frusit fast i ytan var det extra gott om såna här kristaller. Riktiga små konstverk. Kombinationen av isbubblor och isstjärnor var förstås extra häftig.
Rätt vad det var snubblade jag till. Vad nu då? Att halka på isen vore inte så konstigt, men snubbla? Jag vände mig om. Jaha, där stack visst upp en bit av en näckrosrot. Jag kunde följa den hela vägen, från den lilla stumpen som stack upp ovanför ytan, ända ner till där den satt fast i gyttjan på sjöbottnen. Annars var det mest näckrosblad jag hittade i och under isen. Inte så förvånande då sjön brukar vara helt täckt av näckrosor under sommaren.
Plötsligt yrde ett litet lermoln upp på bottnen och några små mörka fiskar pilade iväg. De blev visst skrämda av den stora varelsen som kom gående uppe på isen. Även en liten abborre fick jag se nere bland dy och näckrosor, liksom en dykare som hade bråttom, bråttom. En som tog det betydligt lugnare var en trollsländenymf som såg ut att vara infrusen i isen.
Jag tror det är första gången jag varit ute på is med så god sikt ner till bottnen. Och min längtan att få susa fram på den klara, mörka isen med skridskor blev förstås inte mindre efter att ha fått stifta närmare bekantskap med livet under isen.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
