Tredje försöket på Björn
De senaste veckorna har det varit extremt bra väderläge för sibiriska rariteter att komma hit. Det har hittats fler sibiriska järnsparvar i Sverige denna höst än vad som totalt setts i landet tidigare. Bland annat sågs denna jättesällsynta art både på Björn och Örskär i förra veckan. Förväntningarna var sålunda skyhöga när vi i lördags var ett litet gäng som skulle åka ut till Björn igen.
Det var fortfarande rätt mörkt när vi klev iland men vi hörde direkt en del kungsfåglar och mesar locka och det bådade gott, det fanns uppenbarligen rätt bra med rastande tättingar på ön denna dag. Jag började med att gå in bland de täta buskarna på östra delen. En kungsfågel gjorde morgontoalett, den satt och putsade sig på en gren bara några få meter ifrån mig och samtidigt kom en nyfiken liten gärdsmyg hoppande i busken intill mig. Jag stod blick stilla för att inte skrämma de små vännerna och gärdsmygen, som undrande tittade på mig, kom så nära som bara en halvmeter. Ett riktigt fint möte som gjorde mig alldeles varm om hjärtat.
Från andra sidan av ett tätt enbuskage hördes smackande ”tätt tätt” som påminde om ärtsångare men var något mjukare. Det måste kollas upp! Jag smög runt och väntade och lyssnade och spanade och slutligen fick jag syn på fågeln som visade sig vara en mindre flugsnappare. Så kul! Jag ser/hör bara denna art någon enstaka gång om året så dess läte satt inte perfekt i min hörselminnesbank.
Under den långsamma promenaden västerut över ön flög ett stort gäng sidensvansar runt och ringde in hösten med sina vibrerande stämmor. En varfågel gjorde en lov ut över havet men tycktes få lite panik av åsynen av allt vatten och vände snart tillbaka till fast mark igen. I nästan alla buskar och träd hoppade blåmesar och talgoxar runt, det har helt klart varit ett östligt inflöde av dessa arter. Plötsligt hördes en järnsparv och min puls ökade direkt. Lät den inte skarpare än vanligt, det vill säga som en sibirisk? Men nej, någon kvart senare hördes järnsparven igen och den lät tyvärr väldigt mycket som en helt vanlig järnsparv.
Det är extremt lågt vattenstånd ute vid kusten nu och det gjorde att flera meter strand tillkommit och att man kunde gå torrskodd där ute på stenarna som såg ut som att de fått skägg eftersom de gröna trådalgerna på dem torkat in. Att ta sig över till den västra halvön, där man vanligtvis brukar få vada i någon decimeter havsvatten, var därför inga som helst problem. Medan jag stod och spanade mot några buskar där det rörde sig en del småfåglar hörde jag en lappsparv, en av mina absoluta favoriter. Mycket trevligt men den här dagen hade jag siktet inställt ännu högre, på något sällsynt från ost.
Men hur vi än traskade runt bland vass, buskar och högörter så hittade vi inget sällsynt. Det enda anmärkningsvärda var en sommargylling som hade upptäckts någon dag innan och som fortfarande var kvar på ön. Riktigt udda obs, det är en art som bara finns i sydligaste Sverige och som flyttar söderut redan i augusti. Så den här måste ha kommit med de sydostliga vindarna. Trots att det är en ganska stor och iögonfallande fågel tog det nog närmare en timme innan jag lyckades se den bra. I samma lilla dunge som den höll till var det även två mindre flugsnappare och det slog mig att det här kändes ju som att befinna sig på södra Öland i slutet av maj. Fast så mycket kallare och gråare nu.
Sommargyllingen blev dagens höjdpunkt, den var riktigt rolig att få se och jag var nöjd över att ha lyckats få ett par halvdana bilder på den också. Men det svider ju lite att höra att de nu idag har hittat ytterligare en sibirisk järnsparv på Björn.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
