Tillbaka på jobbet, tillbaka från Afrika

April betyder att mitt jobb som fältassistent inom SLU:s stenskvätteprojekt drar igång igen, eftersom april är den tid då de första stenskvättorna återvänder till sina häckningsplatser i Lagga. Det är alltid spännande att komma tillbaka och se hur det ser ut, nästan ett år efter att jag var här sist. Vilka stenskvättor kommer dyka upp här i år och ser det likadant ut som förra året eller har markanvändningen ändrats? Till exempel upptäckte jag till min stora glädje att en tidigare igenvuxen, bortglömd plätt nu blivit en välbetad hästhage – det kommer bli mycket uppskattat hos skvättorna!

Ett kärt återseende är en hane som jag ringmärkte som unge för fem år sen och som är son till en stenskvätta som blev minst nio år gammal. Den här hanen har nu flugit fram och tillbaka till Afrika fem gånger, otroligt imponerande av en liten fågel som väger endast drygt 20 gram. Det är en speciell känsla att möta en vild fågel år efter år och veta att han tillbringat varje vinter många hundra mil bort och ändå klarar att hitta tillbaka till exakt samma hektar kohage som han häckat i varje sommar. Jag tror nog att han känner igen mig lite grand också, för han är inte så värst skygg. Idag kom han och spelflög rakt över mig medan jag åt min fältlunch, en riktigt grann syn. Sången är kanske inte den vackraste man hört, gnisslig och dann, men själva skvättan är desto snyggare med sin svarta mask och vitsvarta stjärt. Nu hoppas jag bara att han får tag på en fin hona också.

Varje gång jag går omkring på jobbet så tänker jag att jag måste ha den vackraste arbetsplatsen i landet. Just nu är backsipporna på väg upp och det är lite svårt att föreställa sig att för bara några veckor sen låg de och väntade under flera decimeter snö. Även första vitsippan tittade fram idag och innan man vet ordet av kommer gullvivorna lysa mellan enbuskarna.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.