Tillbaka hos stenskvättorna

Även i år jobbar jag som fältassistent inom ett stenskvätteprojekt i Lagga. Det är trettonde säsongen för min del och jag kan inte minnas att någon vår varit så kall som denna. Det har både snöat och haglat och blåst svinkalla vindar på mig, komna direkt från Ishavet. Stenskvättorna behöver sol och värme för att hitta mat eftersom de livnär sig på småkryp så de avvaktade med att komma hit och blev någon vecka senare än vanligt. Nu har alla anlänt och de flesta av dem är gamla bekanta sen tidigare. Extra glad blev jag över att hitta en hona märkt med mörkblå ring över aluminiumring på vänstra benet och zebrarandig ring över ljusblåorange ring på höger ben, för den stenskvättan ringmärkte jag som min 999:e unge förra året. Vad som är extra speciellt med henne är att hon är barnbarnsbarn till en hane som blev minst nio år gammal, vilket är väldigt mycket för en stenskvätta. Jag har döpt min 999:e skvätta till Zelora, efter färgringarna hon har på höger ben, och vad jag tycker är intressant att notera är att hon är lika oskygg som såväl sin far, sin farfar och sin farfarsfar. Hur lättskrämd en stenskvätta är varierar nämligen väldigt från individ till individ. Ytterligare en ättling till gammelhanen, också född förra året, har kommit tillbaka i år. Han är helbror med Zeloras pappa och sålunda hennes farbror. Även han är relativt orädd.

Jag ser förstås inte bara stenskvättor när jag är på jobbet utan det blir många andra fåglar, djur och växter också. Det är otroligt gott om harar i området och de är rätt roliga, det händer ofta att de kommer skuttande rakt mot mig, helt inne i sin egen värld, och knappt märker att jag är där. Står jag blick stilla kan de passera mig på bara några meters håll.

Överallt i kohagarna där jag går blommar nu backsippor men de fick sig en törn av de kraftiga frostnätterna som var. Jag var lite orolig att den för årstiden extrema kylan skulle innebära döden för en och annan stenskvätta men det verkar som att alla har klarat sig bra och nu är de i full gång med att bygga bo och lägga ägg. Det är förstås alltid spännande att få följa ett gäng stenskvättor under hela deras häckningssäsong och extra roligt i år kommer det bli att få följa Zelora och hennes farbror.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.