Tallbitsinvasion
2019 kommer vi att minnas som tistelfjärilarnas och tallbitarnas år. Med start den 21 oktober började det dyka upp tallbitar lite varstans i Uppland och själv fick jag se mina första den 23 oktober, då jag stod vid köksbänken och tittade ut genom fönstret och plötsligt såg hur nio tallbitar damp ner i ett träd hos grannen. Det var bara till att avbryta frukosten och skynda ut med kamera och kikare. I det vackra ljuset från den lågt stående morgonsolen, klängde tallbitarna omkring i en rönn för att smaska i sig av bären. Namnet till trots lever tallbitar på granskott och rönnbär. Och de är finsmakare minsann, de glufsar inte i sig hela bären som sidensvansar och trastar gör, utan de ratar fruktköttet, det spottar de ut. Det är bara de näringsrika kärnorna de vill åt.
Efter den där morgonen har det blivit åtskilliga tallbitsmöten. Det visade sig att det bara var förtruppen som kom där i slutet av oktober. Nu i november har det fyllt på ordenligt med tallbitar här i norra Uppland och det går knappt att gå ut, utan att man hör deras ljudliga, flöjtande ”fylly fylly”. Kanske ett av de vackraste fågelläten som finns?
En dag när jag var ute och cyklade gjorde jag en avstickare till en kohage för att se om det var några rastande trastar där. Det började flöjta uppifrån trädkronorna i skogskanten och plötsligt flög tallbit efter tallbit ner till ett par rönnar i hagen. Slutligen var det mellan 20 och 30 fåglar i träden. Jag smög dit för att titta närmare på dem och ta lite bilder, tallbitar är relativt orädda, så rör man sig bara försiktigt kan man ofta komma nära. Tio meter är inga problem.
Det var så fint att få stå där intill den gamla rönnen där tallbitarna födosökte. Väl nere i ett träd är de rätt så lågmälda och diskreta av sig. De klänger omkring i rönnbärsklasarna likt små papegojor och småpratar med varandra med ett fint, bubblande läte. Då och då låter de även höra trumpetande ”djööö”, även det med mild och fin röst. Lite sprucken och flöjtande. Ren musik för en naturmänniskas öron. Och det är även en fröjd att se tallbitarna. De djupröda hanarna och gråa honorna med tegelröda huvuden gör sig otroligt bra mot de rödorangea rönnbären.
I förra veckan skulle jag guida en vän som aldrig hade sett någon tallbit. Det började fint med att ett 20-tal tallbitar födosökte på ett uppvuxet hygge bakom huset och när vi hade cyklat någon mil hade vi kommit upp i hela 94 tallbitar! Så många har jag aldrig sett under en och samma dag tidigare och min vän gick nästan bokstavligen från noll till hundra. Det kan dröja många år innan det blir en så här stor invasion igen, av den här arten som kommer uppifrån norra Sverige, Finland och Ryssland, så jag rekommenderar verkligen att passa på att ut och skåda dessa granna fåglar nu när chansen ges. Själv har jag i skrivande stund ett 30-tal tallbitar utanför fönstret.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
