Stillhet

Plötsligt satt de bara där, på den leriga traktorvägen några få meter framför min cykel. Två snösparvar. Två små ljuspunkter i den brun- och gråmurriga tillvaron. Orädda hoppade de sakta fram längs vägen i jakt på något ätbart. Just där och då fanns inget annat utom leråkern, den gråa himlen, de två snösparvarna och jag. Det är det här jag gillar med november; lugnet och stillheten. Naturen liksom stannar upp och somnar in inför vintern. Det är ingen stress och jäkt. Gråvädret lägger sig som en mjuk filt över allting och jag kan känna en enorm frid när jag är ute såna här dagar. Sen plötsligt händer någonting, två snösparvar dyker upp från ingenstans. Eller, som när jag var vid Vendelsjön i förra veckan och en havsörn plötsligt kom flygande ut från de låga molnen. Jag besökte även Funbosjön i förra veckan och det var samma sak där. Lugnt och fridfullt, hela naturen i olika nyanser av brunt och grått och så en och annan ljusglimt, som när en flock storskrakar kom flygande och med ett ljudligt plask landade på den helt stilla vattenytan. Många tycker att november är en deprimerande månad. Jag tycker att det är en fridfull månad.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.