Sommarkänsla

Äntligen sommarvärme! Igår tog jag en cykeltur till Vendelsjön och det kändes väldigt ovant att ta på sig sommarjackan och lämna mössa och tumvantar hemma. Men jag packade ner en extra tröja i ryggsäcken för säkerhets skull, för jag litar inte alls på vädergudarna. Den visade sig dock vara helt onödig, framme i tornet blev det istället till att skala av sig ett par lager för där var det gassande sol och vindstilla.

Mitt mål för dagen var att försöka se eller höra rörhöna och trastsångare, även pilgrimsfalk och stenfalk stod på önskelistan. Sen siktar jag ofta rätt högt så jag tänkte att en glada eller stork skulle ju inte sitta helt fel det heller. Men det gick lite småtrögt, någon trastsångare ville inte sjunga och på himlen var det mest skrattmåsar och en och annan brun kärrhök samt en del dvärgmåsar. Men ingen glada eller stork. Så småningom fick jag syn på ett par falkar på rätt hög höjd och det visade sig vara två lärkfalkar, de första för i år för min del. Jag hade hellre sett pilgrimsfalk men kan absolut inte klaga på lärkfalk.

Efter några timmars ihärdigt spanande över vattnet och upp på himlen så fick jag plötsligt syn på en rörhöna som var uppe och klafsade på skrattmåsarnas häckningsö. Äntligen en av mina målarter!

Van som man är vid enstaka plusgrader, snålblåst och hagelskurar efter de senaste veckornas lynniga väder så kändes den här plötsliga sommarvärmen nästan överväldigande. Det blev till att kavla upp byxorna en bit för att stå ut i det varma tornet och jag är glad att jag hade valt en kortärmad skjorta denna dag.

Några som verkligen njöt av att gårdagens termometer visade nästan 20 grader var småkrypen. Utöver en massa små flygfän så hade jag sällskap av en stor, fin spindel i fågeltornet som sprang runt kanten i rask takt. Kärrspindel tror jag att den heter. Och när jag, nöjd för dagen, var på väg tillbaka mot cykeln så låg en gigantisk snok i den solbelysta dikeskanten och gottade sig. Jag hukade försiktigt bredvid den för att ta några bilder men den var inte helt nöjd över min närvaro utan väste lite åt mig och när den plötsligt svängde till med huvudet så studsade jag tillbaka. Inte för att jag är rädd för ormar, men jag är inte jättepigg på att få en puss av en sådan.

Hemfärden kantades av utslagna vitsippor, som nu har börjat ta över efter blåsipporna, och påfågelögon flög upp överallt längs grusvägen. Det är verkligen sommar i luften nu och mina kliande ögon och rinnande näsa talar om att björkarna har slagit ut också. Men hellre rinnande näsa av pollenallergi än av snåla nordanvindar.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.