Skön stund vid sjön

Jag hade en ledig dag och passade på att gå ner till sjön en stund. Jag brukar klafsa rakt ut i vassen och slå mig ner på en sten intill en liten vik. Det är otroligt avkopplande att sitta där och lyssna till vindens sus i säven och känna hur den smeker förbi kinden.

Jag möttes direkt av två upprörda fisktärnor som kom för att säga vad de tyckte om mänsklig närvaro vid sin sjö och därefter kom en ung svarttärna och kollade vad jag var för någonting. Att se den unga svarttärnan gjorde mig glad, denna lite ovanligare tärnart har häckat i sjön i år och det är kul att se att åtminstone några har lyckats med häckningen.

Vid min vik var vita näckrosor på väg upp och över vattenytan svävade trollsländor, som då och då fick för sig att doppa ner rumpan i vattnet. Vattenytan bröts även sporadiskt av små fiskar som kastade macka med sig själva. En humla patrullerade från näckros till näckros med välfyllda pollensäckar och lågt över vassen smög en brun kärrhök fram i jakten på föda. När tärnorna upptäckte kärrhöken blev det ett fasligt liv och kärrhöken avlägsnade sig raskt med de ettriga tärnorna efter sig.

När två timmar hade gått var det dags för mig att återvända till andra bestyr och jag klev ut från den bubbla av total harmoni, där inga problem i världen existerar, som jag befinner mig i när jag sitter där vid sjön.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.