Skimmersommar

Redan dagen efter att jag postade förra blogginlägget, där jag skrev om att det nu är tid att börja leta efter skimmerfjärilar, så dök det upp en sälgskimmerfjäril hemma i trädgården! Den hade valt att landa på min bil och tävlade med den om vem som kunde uppvisa grällast blå färg. Att ena dagen skriva om en sällsynt fjäril, som sågs för första gången i Uppland för bara tre år sen, och sen dagen därpå få besök av den i sin egen trädgård, det var nästan för bra för att vara sant. Men än bättre skulle det bli!

Nästföljande dag hade jag varit ute på en cykeltur med fåglar i fokus och plötsligt satt den bara där. En stor, mörk fjäril, mitt på vägen. Den fladdrade upp när jag kom men landade snart igen och jag såg genast att det var ytterligare en grann sälgskimmerfjäril. Det vita mönstret på de mörkt brunsvarta vingarna är karakteristiskt och när fjärilen satt och klippte med vingarna så glimmade det till av blått på ovansidan med jämna mellanrum. Det är otroligt fascinerande hur skimmerfjärilarna ena stunden kan vara brundassiga och andra stunden bli gnistrande klarblåa, beroende på vilken vinkel man ser dem i. Tyvärr kom det en bil efter några minuter och skrämde iväg fjärilen, men jag var tacksam över att den hade suttit stilla så pass länge och att den klarade sig från en krock när bilen körde förbi.

Två skimmerfjärilar på två dagar, bättre än så här kunde det väl inte bli? Jodå! Drygt en vecka senare hade jag varit ute på fågelskådartur igen och trampade hemåt i den varma, soliga kvällningen. Nu hade jag ordentlig koll på grusvägen framför mig, men ändå blev jag överrumplad när en sälgskimmerfjäril satt med ihopslagna vingar bara någon meter framför cykeln och flög upp i samma stund som jag fick syn på den. Den här fjärilen var mer rastlös än den förra och ville inte landa på nytt utan satte iväg med full kraft och var snart spårlöst försvunnen.

Jag hann inte mer än någon kilometer, så for en till sälgskimmerfjäril upp från vägen. Och snart fladdrade ännu en sälgskimmerfjäril iväg. Vad var nu detta!? Tre olika skimmerfjärilar på en sträcka av bara ett par kilometer! Dessutom hittade jag en död sälgskimmerfjäril i vägkanten, troligtvis en stackare som inte hunnit undan när en bil kommit körande i full fart.

Inspirerad av dessa fjärilsframgångar gav jag mig ut på en cykeltur dagen därpå med. Jag hade inte hunnit långt förrän jag fick se en stor, mörk fjäril sitta en bit fram på vägen. Den här gången hann jag stanna i god tid, men det hjälpte ändå inte, fjärilen hade bråttom vidare och flög iväg längs vägen. Men så vände den om, kom tillbaka mot mig och landade mellan mina fötter! Det sägs att skimmerfjärilar dras till illaluktande saker och ett par gamla ingrodda gympaskor luktar säkert mumma för en skimmerfjäril. En otroligt grann syn att ha en sälgskimmerfjäril rakt nedanför sig och jag grämde mig lite över att närgränsen på min kamera ligger på 3,5 meter. Jag funderade på om jag skulle kunna smyga upp mobilen och ta en bild med den istället men nix, då fick fjärilen bråttom vidare, så det blev ytterligare ett fint fjärilsmöte som endast förevigades på näthinnan.

Den här sommaren har visat sig vara ovanligt bra för sälgskimmerfjärilar hittills och jag kan verkligen rekommendera att ut och leta efter denna granna fjärilsart nu i juli. Att cykla är helt klart att föredra, dels får man lättare syn på fjärilarna och dels är det mycket mindre risk att man kör på dem. Grusvägar i halvöppen skogsmark med gott om sälg, asp och ek tycks vara den miljö som det är lättast att hitta skimmerfjärilar i. Och när det väl sitter en blågnistrande fjäril framför en, då känns det verkligen som att man är ute på skattjakt och har funnit den allra finaste skatten.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.