Senhöstvandring i Oxhagen

Det är alltid spännande att se nya platser och i helgen blev det ett besök i Oxhagen naturreservat som ligger strax norr om Skyttorp. Jag har åkt förbi skylten massvis av gånger men det har aldrig blivit av att stanna till där, förrän nu. Egentligen gör sig nog denna plats bäst om våren, enligt informationsskylten är det en rik och intressant flora i hagen under de stora ekarna och hasselbuskarna. Men en rekognoseringsrunda så här års skadar ju inte!

Passande nog kom en gröngöling flygande kort efter att jag och sambon äntrat hagen, den nämndes på infoskylten som en karaktärsart för området och vi skojade om att gröngölingen är anställd för att visa upp sig så fort någon besökare kommer.

Efter lite irrande i hagen kom vi på stigen som leder ner mot ån. Det är svårt att tänka sig att det faktiskt är Fyrisån som går här, man är van vid den breda åfåran inne i Uppsala men här är den mer som en bäck. I en grop i gammelskogen intill ån mötte en mycket oväntad syn – en gammal bil som av årsmodell och skick att döma stått där åtskilliga decennier. Hur har den kommit hit?

Plötsligt hördes ett djupt plums från ån. Vad var det!? En utter som dök? Hur vi än spejade fick vi inte syn på den skyldige men jag vet från tidigare uttermöten att de kan simma bra långt under vattnet för att komma undan när de blivit skrämda och jag tyckte mig känna igen det där plumsljudet som varandes just från en dykande utter. Ännu en anledning att återvända hit!

Slingan genom Oxhagen är inte så lång men det var rätt lagom så här en senhöstdag när det ändå inte är ljust så värst många timmar. Vi avrundade naturreservatsbesöket med att gå upp på Vattholmaåsen och där väntade en fin utsikt över hagen med dansande dimälvor bortåt en vasstäckt liten sjö. November har allt sin tjusning den månaden med!

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.