Nytt år, nya möjligheter
Under 2017 satsade jag, liksom året dessförinnan, på att försöka se så många fågelarter som möjligt med endast cykeln som transportmedel. Totalt cyklade jag 340 mil under året och jag lyckades komma upp i de 210 fågelarter jag hade satt som mål. Som bonus har jag fått se många vackra platser i landskapet och jag har även haft flertalet fina möten med olika däggdjur, till exempel en orädd bäver på bara några meters håll.
Att ”ekokryssa” är en jättebra motivation för att ta sig ut i naturen i ur och skur, det har varit många tillfällen då jag kanske annars hade stannat inne av bekvämlighet, men där fåglarna lockat ut mig på en promenad eller cykeltur istället. Som igår till exempel. Slask, issörja och duggregn. Typisk sitta-inomhus-dag. Men, ivrig att påbörja en ny ekoårslista, gav jag mig ut på en långpromenad. Jag vet var olika fågelarter brukar hålla till här i hemmamarkerna, så det blev en vända för att bocka av dessa. Tack vare den milda hösten och vintern har några gärdsmygar bestämt sig för att övervintra här uppe och jag började med att gå ner till sjön, där en av dem brukar hålla till. Oftast börjar den knattra när man går förbi men igår var det tyst. Fast medan jag tittade på några talgoxar och steglitser märkte jag att jag var iakttagen. I ett snår i vasskanten, på andra sidan ett översvämmat dike, satt gärdsmygen och blängde på mig under tystnad. Se där ja, där var den!
Det dröjde inte länge innan en nötkråka – ytterligare en av mina målarter för dagen – började skräna och snart fick den svar från artfränder. Hela fem nötkråkor kunde jag se och höra där jag stod och vinglade på den vattenbemängda isgatan. Det är verkligen bra marker för nötkråka här. Men stora kameran fick stanna hemma denna dag, det känns alldeles för nervöst att ut och halka runt med den på axeln. Jag är betydligt mer orolig för att kameran ska gå sönder, än att jag bryter något ben, ifall jag vurpar. Så bilderna på gärdsmygen och nötkråkan här ovan är från i höstas, tagna på samma ställe som jag såg dessa fåglar nu.
Jag hade egentligen tänkt ta det lite lugnare i år. Ägna mer tid åt att bara slå mig ner på olika fina platser i naturen och fota de fåglar som kommer till mig. Men… det går inte riktigt att sluta med ekoårskryssande, det har blivit som en drog. Det är så otroligt härligt att ge sig ut på långturer med cykeln, en enorm känsla av frihet och harmoni. Och som en icke-naturintresserad vän konstaterade i somras: ”Aha, det du håller på med är som Pokémon Go fast på riktigt!”. Jo det är väl så, att det mycket är spänningen som driver ut en. Att se så många fågelarter som möjligt och i bästa fall även hitta några riktigt rara typer. På köpet får jag massor av motion och fantastiska naturupplevelser. Så nej, varför sluta egentligen?
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
