Nattliga äventyr

Det är riktigt härliga sommarnätter nu och jag har varit ut på flera rundor för att lyssna efter nattsjungande fåglar. De här natturerna ger en hel del andra spännande iakttagelser också.

Första turen tog jag för drygt en vecka sen, då gav jag mig ut på cykeln vid 23-tiden. Det var en magisk natt, helt vinstilla och klart. Över ängarna dansade dimälvor och det var bra fart på fåglarna trots att det var så kallt ute, endast tre grader. Jag frös rätt rejält och borde ha tagit med den där mössan som jag lämnade hemma eftersom jag tyckte att det trots allt ju är sommar nu. Det blev tre mil på cykeln, mestadels genom öppna marker med vida ängar och mycket buskar, perfekt för nattsångare. Jag hörde flera kornknarrar och gräshoppsångare och det var gott om näktergalar. En satt så nära att det nästan gjorde ont i öronen på mig. Ibland önskar man att det fanns en avstängningsknapp på näktergalar. När jag rörde mig lite bort från gaphalsen hördes även en kärrsångare, en art som är extra intressant att lyssna på eftersom den härmar andra fåglar och kan väva in alla möjliga läten i sin sång.

Jag fick tips om att en flodsångare hade hörts där jag en stund innan passerat med cykeln så det blev till att ta en avstickare tillbaka dit på hemvägen. Flodsångaren var fortfarande igång och jag kunde även höra två gökar ropa.

Vid tre tillfällen under natten stötte jag på grävlingar och alla gånger gick det till likadant. Ett djur kom snuffande och bökande, helt inne i att leta mat och fullkomligt omedveten om tvåbeningen på sin cykel. Först när grävlingen var bara några få meter ifrån mig upptäckte den mig – ”Gah! En människa! Hjälp!” – och satte då iväg i galopp med klorna klapprandes mot asfalten. Spännande möten och jag fnissade lite åt hur disträ grävlingar ter sig.

Några dagar senare var det dags för en ny cykeltur. Denna gång i ett lite mer slutet landskap och inledningsvis var det rätt så dött men så kom jag fram till ett fält där en kornknarr satt och snärpte och samtidigt sjöng en trädlärka så vemodigt och vackert från himlen. Medan jag stod och lyssnade på dem dök det upp två mörka gestalter längre bort på fältet. När de kom närmare såg jag att det var två vildsvin! Jag stod blick stilla för att inte skrämma dem och de kom allt närmare och var slutligen bara 30 meter bort. De såg så glada, spralliga och stolta ut där de travade fram – riktigt glada grisar. Men så upptäckte de att de var iakttagna och tyckte det var bäst att vända om igen.

Härom kvällen tog jag ännu en tur på cykeln vid midnatt. Rördrom tutade från sjön och en spelande kattuggla hördes men annars var det rätt så lugnt. Det blev bara en kort tur och när jag var nästan hemma fick jag syn på en liten lampa i vägkanten – en lysmask! Tänk så fascinerande att en skalbagge, som detta är, kan åstadkomma ljus på det viset.

Kvällen avslutades med en biltur för att lyssna efter nattskärra lite längre hemifrån. Även detta gick lysande, tre olika nattskärror spelade under årets kortaste natt, som dessutom var extra ljus tack vare fullmånen. Redan kvart över två tyckte nattskärrorna att natten var över och tystnade, medan kören av trastar som smugit igång redan en timme tidigare blev allt intensivare.

Men jag ville såklart få in nattskärra på min ekoårslista också så inatt blev det en cykeltur på närmare fyra mil. Återigen en helt magisk natt med dimslöjor, klar himmel med fullmåne och svag vind. Vis från den kyliga natten hade jag nu klätt på mig rätt ordenligt men denna natt var det 14 grader och därmed rätt svettigt i fleecejackan. Alla tre nattskärrorna var i full gång när jag kom fram en stund efter midnatt och jag kunde se silhuetten från en av dem där han satt på sin gren och spelade. Dessutom satt en nattskärra på vägen och när jag kom närmare lyfte den och började födosöka på bara några få meters håll. Riktigt fin utdelning!

Och som vanligt när jag är ute på cykeln så ser och hör jag så mycket mer. En hornuggla flög fram som ett litet spöke över ett hygge och landade tillfälligt på en högstubbe och i en ekbacke satt två kattuggleungar och tiggde mat med sina högljudda ”pitsii”.

Nattskärra blev nr 180 på min ekoårslista och mitt mål att se/höra 200 fågelarter på ett år med endast cykel som transportmedel börjar se möjligt ut att uppnå. Jag är dessutom otroligt glad över att den här hobbyn får mig till att göra småstolliga saker, som att ut och cykla tre-fyra mil under de vansinnigt vackra försommarnätterna.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.