Nämen en näbbmus!
Jag var på väg ut på promenad för att leta fjärilar och hade inte hunnit långt då jag såg något mörkt röra sig i vägkanten. Sälgskimmerfjäril!? Jag tittade i handkikaren. Nej en näbbmus! I full färd med att snaska på ett byte.
Kameran hängde som vanligt över axeln och när jag tog några bilder reagerade näbbmusen på klickandet, så den knatade snart iväg. Jag passade på att gå ett par meter närmare och satte mig sen ner på huk och väntade, för jag hade en känsla av att näbbmusen snart skulle vilja återvända till sitt byte.
Och mycket riktigt, efter en liten stund tittade ett långt snyte fram under grobladen i vägkanten. Den lille parvlade ut på vägen igen och började tugga på den mörka klumpen, som jag inte riktigt kunde se vad det var för något. Kanske en intorkad snigel?
Den här gången reagerade näbbmusen inte alls på kameraljuden utan snaskade ivrigt vidare på bytet. Det verkade som att näbbmusen helst hade velat släpa bort maten, men att bytet var något för stort, för näbbmusen kämpade med bytet så rätt vad det var trillade hen omkull. Olika insekter försökte också ta sig fram till den lockande munsbiten, men de fick vika ned sig för näbbmusen, som tronade likt en örn på en åtel.
Så här länge har jag aldrig sett en näbbmus tidigare, man brukar få snabba skymtar av dem bara, eller se påkörda stackare som ligger döda på vägen. Men den här näbbmusen kunde jag studera i tio minuter, medan den brottades med maten och snudd på slog kullerbyttor över den. Jag förundrades över hur otroligt lång nos den har, samtidigt som ögon och öron knappt syns. Den gör verkligen skäl för sitt namn.
Så plötsligt kom en cykel och jag förstod att nu är nog showen snart över. Cykeln passerade alldeles intill näbbmusen och den lille flydde genast ut i vegetationen igen. Det brukar vara bilar som skrämmer bort ”mina” djur, men inte denna gång. Nåväl, huvudsaken är att näbbmusen slapp bli påkörd och jag hade ändå fått så pass många bilder att jag var glad och nöjd.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
