Ljusglimtar i bäckmörkret

På väg hem från Ledskär för några dagar sen fick jag för mig att ta en liten avstickare till en damm jag hade sett på kartan men som jag aldrig itts cykla till. När man är ute på en niomilacykeltur känns varenda meter som inte är absolut nödvändig tung. Men jag var så nyfiken på den där dammen så den här gången gjorde jag en avkrok från den ordinarie vägen och det är jag glad för. Själva dammen var kraftigt igenvuxen men från den ringlade en liten bäck. Jag har alltid varit fånigt förtjust i trolska bäckar och inte blir det sämre av att det brukar finnas häftiga fåglar där. Så fort jag kom fram till den här bäcken, vars mörka vatten sakta letade sig fram mellan mossiga stenar, tänkte jag att det här ser bra ut för forsärla. Direkt när jag hade tänkt det hördes ett skarpt ”dzi-zitt!” och en forsärla flög ut underifrån bron jag stod på. Se där ja! Snart upptäckte jag att det fanns hela tre forsärlor vid den här bäcken, troligen hade det varit en häckning där. Forsärla är en art som ökat kraftigt i Uppland, för 10–15 år sen fanns den bara på enstaka ställen i landskapet men nu hittar man den nästan på varenda plats där det finns strömmande vatten och gott om stenar. I år har det till och med häckat ett par inne i Uppsala, vid Upplandsmuséet.

Sädesärlan känner nästan alla till men forsärlan är mer av en doldis. Om man inte vet vad man ska titta efter är det lätt att missa forsärlorna i det dunkla ljuset som ofta är vid bäckar och åar men när man väl får syn på en forsärla, då lyser den som en sol med sin gula undersida mot det mörka vattnet.

Jag tror nog jag fick lite extra kraft i benen på väg hem efter mitt forsärlefynd och framöver, då vet jag var jag ska ta min matsäckspaus under den långa cykelfärden till Ledskär.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.