Kungen och havet
Mars – april är bra tid om man vill se örn. Det är bara att slå sig ner på någon plats med god sikt, kanske vid en sjö eller en slätt, en dag med fint vårväder och hyfsad vind, så brukar det kunna komma förbi någon örn. Själv satte jag mig i kanten av en myr och väntade. På exakt vad visste jag inte, men det är lite av tjusningen med det hela också. Att slå sig ner någonstans i naturen, på en fin plats, och bara se vad som händer. Ibland händer just ingenting. Men så ibland så får man vara med om helt makalösa upplevelser, sådana där så man knappt tror det är sant. Ett par sådana upplevelser fick jag vara med om där på myren.
Även om det blåste snålt så värmde vårsolen bra och ännu varmare, åtminstone inombords, blev jag då en ung kungsörn kom flygande på låg höjd rakt över mig. Senare kom ytterligare en kungsörn rakt mot mig på låg höjd. Vanligtvis brukar örnar bli rädda när de får syn på en människa och då snabbt bromsa upp och vika undan. Men inte dessa två örnar, de gav mig ett snabbt ögonkast bara och fortsatte sen enligt sina planerade rutter. Bara det, att en örn flyger förbi en på nära håll utan att bli rädd, ger en speciell lyckokänsla. Men det slutade inte här.
Efter att kungsörn nummer två hade passerat mig kom en havsörn glidande, med sikte på kungsörnen. De började kretsa tillsammans och havsörnen, en yngre förmåga, var på lekhumör och började skojbråka med kungsörnen. Snart anslöt ytterligare en nyfiken, leksugen havsörn. De tre örnarna gled ut rakt över huvudet på mig, lite högre upp än vad kungsörnen hade passerat en stund innan, och gång på gång gjorde havsörnarna loja attacker mot kungsörnen, vilken svarade med att sno runt och möta havsörnarna med klorna. Den här leken pågick under flera minuter och en tredje havsörn hann ansluta, innan kungsörnen tyckte det blev lite väl bra och gled därifrån.
Själv satt jag kvar på myren ett par timmar till och njöt av vårsol, fika och fantastiska minnesbilder av det som just hade utspelat sig rakt över mig.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
