Glödande olvon och iskalla vindar
Det går inte att hålla sig borta från Björn så här års, så även denna helg blev det en tur ut dit. Förra gången blev vi positivt överraskade av att vädret blev bättre än utlovat, den här gången var det tvärtom. Det skulle vara halvklart och inte blåsa så mycket, men istället mulnade det snart på och vindarna var hiskeligt kalla, trots att de hade sydligt inslag. Det var ett stort misstag att lämna raggsockorna hemma, jag blev så svettig under vistelsen på Björn helgen innan att jag den här helgen klädde mig efter det, men det resulterade nu i att mina fötter blev stelfrusna när jag stod uppe vid fyren och spanade ut över havet. En insträckande pilgrimsfalk på riktigt nära håll värmde i alla fall lite grand.
Rätt snart gav jag mig av på en promenad över ön för att få upp värmen och för att se hur det var med rastande småfåglar. Några bärklasar av skogsolvon fångade min blick, de riktigt glödde där i de tillfälliga solstrålarna. Fina pip hördes från några kungsfåglar, vår allra minsta fågelart som man här ute på Björn har chans att se på lite lägre höjd eftersom träden inte är så höga. Annars gillar kungsfåglar ofta att hålla till högt, högt uppe i stora barrträd. Jag dröjde mig kvar en stund hos kungsfåglarna och ett par av dem kom fram och tittade nyfiket på mig.
Inne i en av dungarna på ön höll en annan fågel som var mer nyfiken än rädd till. Det var en mindre flugsnappare som var rätt så rolig, för den hade hittat en favoritplats på cirka 30 kvadratmeter där den körde varv på varv, hela tiden motsols, och ungefär en gång i kvarten dök den upp på samma ställe i ett träd där det var bra fotoläge på den. Med jämna mellanrum lät den höra sitt knattrande läte.
Som vanligt medan jag rör mig i naturen för att leta efter fåglar så passar jag på att titta på allt som kommer i min väg. Jag lade till exempel märke till att en vresros fortfarande blommade för fullt och att en trädstam var helt täckt av tickor. Mina ögon fastnade även på en amiral som kom farande i vinden, landade på ett vasstrå och sen krampaktigt höll sig fast där. Kanske den sista amiralen jag ser i år?
Fågelmässigt gjorde Björn en som vanligt inte besviken. Utöver det fina mötet med mindre flugsnapparen så flög både en fjällvråk och en duvhök rakt över huvudet på mig och så hade jag en dvärgbeckasin som lättade från tången bara ett par meter ifrån mig. Det kommer garanterat bli fler Björnbesök under hösten!
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
