En järnsparv i parken

I morse var det premiär för årets ringmärkning. Vi funderade lite innan om någon av de 6 stenknäckarna vi sett flyga förbi skulle kunna tänkas fastna i näten. De är imponerande fåglar när man har dem i handen, med en näbb som är häftig men också lite skräckinjagande. Vi startade kl 6.00 på morgonen och satte upp nät på två positioner. Vi har under vintern bytt fågelmatare och träden runt omkring hade växt en del så vi fick testa lite nya vinklar för att få upp nätet. Vi satte även upp ett nät längs med staketet till vaktmästarbostaden.

Det var ca 15 studenter från faunistikkursen som kom för att titta, och vi visade hur man ringmärker och hur man kan ålders- och könsbestämma några vanliga arter. Natten och morgonen var ganska kall, och vi satte upp ringmärkarstationen i kontorshusets trädgård. Vi lyckades fånga en hel del fåglar. Så många så att fågelpåsarna tog slut och vi stängde näten ett tag. På något sätt har man alltid för lite fågelpåsar. Vi får se till att tillverka några nya till nästa fångsttillfälle. Det är egentligen inte svårt att sy några. Vi började ringmärkningsprojektet 2010, så det här blir det 6:e året vi märker!

15 fåglar fick nya ringar, av 7 olika arter. 1 fågel vi fångade var redan märkt och kontrollerades.

Grönfink, Björktrast, Pilfink, Nötväcka, Bofink, Blåmes (kontroll), Järnsvparv!

Järnsparven var en ny art för ringmärkningen i Vasaparken. Den fastnade i nätet som gick längs staketet. Den blev uppmärksammad av många av studenterna när de fick höra att den var ovanlig. Jag har tidigare fångat järnsparvar i skogsmiljö, men aldrig tidigare i Vasaparken. Blåmesen var märkt av oss i Vasaparken men det var två år sen vi såg den sist, så nu är den ganska gammal! När vi skulle slå ihop näten kom stenknäckarna flygande. De höll sig i trädtopparna och kom inte ner. Vi såg även några steglitser som inte fastnade i nätet. Nästa gång kanske!