Efter regn kommer… sandlöpare!
Även i år har jag gått in för att se/höra minst 200 fågelarter genom att bara ta mig runt med cykel och eftersom jag lyckades komma upp i hela 208 arter förra året är målet 210 i år. Jag har kämpat hårdare i år och redan i mitten av juli hade jag kommit upp i 199 arter. Jag visste att nu när det börjar komma ner arktiska vadare så har jag chansen att nå 200. Därför fick det bli en cykeltur till Ledskär, en av de bästa vadarlokalerna i Uppland, i förra veckan. Att cykla 8–10 mil på en dag är inte längre något bekymmer för mig utan det jobbigaste med det är att det så lång tid. Den här dagen tog det tre timmar att komma fram till Ledskär, eftersom jag var tvungen att stanna till på vägen och titta på en svart rödstjärt som sökte föda intensivt.
Väl på plats i fågeltornet tog det bara någon minut innan jag hittade en stor flock med kustsnäppor. Jippi, ekoårskryss nr 200 klart! Det är svårt att beskriva hur pass stor glädje en så till synes simpel sak kan ge en. Nu råkar kustsnäppa vara en ovanligt vacker fågel, med roströd buk och gråaktig rygg. Så småningom fick kustsnäpporna sällskap av en annan vacker, röd art på stranden – myrspov. När sen några myrspovar kom flygande tillsammans med kustpipare nästan rakt över tornet gick kameran varm.
Tre fågelskådande vänner med stort botanikintresse anslöt i tornet och de berättade att de egentligen var där för att leta reda på den sällsynta växten glasört. Ledskärsängarna är enda kända växtplatsen i Uppland för glasört så jag passade på att följa med ut på ängarna för att titta på rariteten. Jag hade ingen aning om hur glasört skulle se ut och var jättenyfiken på vad jag skulle få se. I kanten av en sandgrop, inte alls långt från fågeltornet, kravlade flera exemplar av arten fram. Jo kravla är rätt ord, för det visade sig att glasört består av små rödgröna knorvar som trycker längs marken och bara sticker upp några centimeter. Jag passade på att försiktigt känna på den ovanliga, udda växten och det var nästan som att klappa på en pytteliten orm. Mina botanikkunniga vänner pekade även ut sumpgentiana, en annan ovanlig växt som trivs bra här på de fuktiga ängarna. Trots de klarlila blommorna hade jag aldrig sett den om ingen påtalat dess existens så det var roligt att få vidga sina vyer lite.
En anledning till att jag hade valt att cykla till Ledskär just den här dagen var att det skulle vara uppehåll. Men framåt eftermiddagen tornade mörkgråa regnmoln upp sig i sydväst och det dröjde inte länge innan de vräkte ur sig sitt innehåll över viken. Jag tog skydd på nedervåningen i tornet, regnet kom förvisso i sidled men i mitten av tornet gick det att förbli hyfsat torr. Jag vet att en regnskur kan innebära att förbiflygande fåglar går ner och rastar så det var väldigt spännande att se om det här regnet skulle föra med sig något skoj. Plötsligt sa en skådarvän, som följt med ner för att undkomma vätan, att nu står det massor av kärrsnäppor på stranden. Jag tog en titt i tubkikaren och jajemensan, nu var där ett 70-tal kärrsnäppor. Någon timme tidigare hade de endast varit 10–15 stycken. Genast fick jag syn på två ljusa vadare som stack ut mot kärrsnäpporna. Sandlöpare! En rätt så ovanlig art som man i Uppland nästan bara ser ute i skärgården i samband med höststräcket. Tjohoo! Den arten trodde jag väl nästan aldrig att jag skulle få in på min ekolista. Vilken bonus!
Så, med 201 ekoårskryss trampade jag hemåt på kvällen och lyckades precis kryssa mellan ett par åskskurar. Nu återstår endast nio fågelarter för att jag ska nå mitt mål för i år så det lär garanterat bli fler cykelturer till Ledskär under hösten.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
