Domkyrkofalkarna

Under flera år har det varje vinter hållit till en pilgrimsfalk vid domkyrkan, hon har suttit uppe på tornen och spanat och sen tagit rundor över staden för att slå duvor och kajor. Förra vintern försvann hon, för att senare hittas död nedanför kyrkan. Influensa och kollision mot kyrkan, blev domen efter att SVA hade analyserat henne. Falken var ringmärkt och på så vis kunde vi få reda på att hon föddes på Omberg 2008 och redan under sin första vinter sökte hon sig till Uppsala, så för oss som sett henne varje år sen dess var det en tragedi att hon nu hade dött.

Men det dröjde inte länge förrän en ny pilgrimsfalk satt på kyrkan, även detta en hona. Redan medan den gamla falken levde sågs det tillfälligt två pilgrimsfalkar inne i stan och kanske är det den andra falken som nu har övertagit domkyrkan som sitt vinterrevir.

Jag var såklart sugen på att ta en titt på den nya kyrkfalken och begav mig dit en dag då det skulle vara soligt och fint, alltså bra fotoläge. Lite snopet bara att ju närmare domkyrkan jag kom, desto mer mulnade det på och när jag var framme vid kyrkan var det helgrått på himlen. Jag träffade på ett par skådarvänner vid S:t Eriks torg som genast kunde peka ut för mig var falken satt någonstans. Högt uppe på det nordvästra tornet kunde man ana en ljus klump. Där var hon!

Det dröjde bara ett par minuter så lättade falken från kyrktornet och satte iväg som en projektil över hustaken, in mot centrum. Tamduvor sprätte upp från taken och bildade täta formationer på himlen, så som lagom stora bytesfåglar gör när en pilgrimsfalk är i farten.

Svisch, så kom falken plötsligt sättande från ett annat håll och svosch, så for hon iväg igen. Ytterligare ett par minuter senare fick jag syn på en halvstor fågel som kom flygande österifrån, den flög lite för långsamt för att vara falken men jag hade mina aningar och lyfte handkikaren och visst var det falken som kom tillbaka, nu med ett stort byte i klorna, därav de långsammare vingslagen. Hon fortsatte rakt mot sitt favorittorn och slog sig ner på en avsats där hon började plocka fjädrar från sin nyslagna duva så att dunen seglade likt stora snöflingor mot marken.

Det är jättekul att det återigen sitter en pilgrimsfalk på domkyrkan och med tanke på att arten för bara några decennier sedan höll på att utrotas från vårt land på grund av miljögifter så känns det extra stort att ha förärats med en egen pilgrimsfalk i Uppsala. Låt oss nu hoppas att hon klarar sig undan både miljögifter och andra faror och att hon får förgylla vår domkyrka i närmare tio år hon med!

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.