Billudden och bändlar
I lördags blev det en fin morgonpromenad ut på Billudden. Jag har aldrig varit där på sommaren så det var intressant att få se lokalen den här årstiden. Vi möttes av ett gäng orkidéer, Jungfru Marie nycklar, alldeles intill vägen i början av den gamla granskogen. De flesta fåglar har tystnat för i år men enstaka gärdsmygar sjöng för full hals.
Efter att ha traskat ett par kilometer i först granskog och sen talldominerad skog kom vi fram till Billhamn. Där stod blåklockorna tätt och färgmatchade såväl hav som himmel. Över sjöbodarna födosökte ladusvalor och en pampig skräntärna, den största tärnarten med en imponerande, knallröd näbb. Ett strandhugg på västra sidan av udden gav en familj storskrakar uppe på en sten men de blev lite oroliga och plumsade ner i trygga vattnet.
Den medhavda matsäcken intogs längst ut på udden, i sällskap av fackelblomster, skrattmåsar och fiskmåsar. De färgstarka blommorna gjorde sig mycket bra mot den karga stranden med de runda, välslipade stenarna. Att sitta där och blicka ut över havet, känna solen mot kinderna och höra vågorna och måsarna, var otroligt fridfullt och behagligt. Men det blev en väldig kontrast när man blickade in mot land och såg gråa moln hopa sig över fabriker och vindkraftverk. Tjuren Ferdinands ”Jag trivs bättre här” kändes väldigt passande i detta läge.
Under promenaden tillbaka hördes plötsligt lågmälda ”plätt plätt” och nasala, dämpade trumpetanden på lite håll. Bändelkorsnäbb! Vår ovanligaste korsnäbb som häckar sparsamt i norra Sverige och vissa år kommer hit österifrån i lite större antal. Denna sommar har det setts en del bändelkorsnäbbar ute vid kusten och nu hade vi turen att hitta ett par egna bändlar. Vi lokaliserade dem tack vare lätena och fick så småningom syn på dem högt uppe i en tall där de snaskade kottfrön.
När det bara var några hundra meter kvar till bilen dök en stor, mörk aspfjäril upp på grusvägen framför oss. En riktig snygging som jag bara ser någon enstaka av varje sommar, om ens det. Aspfjärilar har sällan tid att sitta stilla någon längre stund, så inte heller denna. Efter ett par korta pauser på vägen framför oss dansade den vidare över oss och försvann sen uppåt trädkronorna. Och jag kan nöjt konstatera att Billudden absolut förtjänar att besökas mitt i sommaren, så mycket fint som den här dagen bjöd på.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
