Bevingat nedfall
Äntligen lite omslag i vädret! Eftersom det drog förbi ett regnområde över Uppland i förrgår så tänkte jag att jag skulle cykla till Ledskär igår för att se om regnet tryckt ner några vadare. Fågelskådning är väldigt väderberoende och ett högsommarregn kan göra att många fåglar som sträcker söderut just nu går ner och rastar.
När jag cyklade till Ledskär i maj kantades hela vägen av fågelsång. Nu var det desto tystare, det som hördes var en och annan varnande sångare och så svirrande tornseglare när jag passerade gårdar. Men framme i Ledskär var det desto mer liv! Mina beräkningar hade stämt bra – det var väldigt mycket rastande vadare på strandängarna. Närmare 500 tofsvipor, ett 50-tal gluttsnäppor och gott om grönbenor och större strandpipare. Det riktigt myllrade på stranden. Till min stora glädje fick jag snart in en vackert röd kustsnäppa i tubkikaren och när jag spanade vidare hittade jag ännu fler kustsnäppor. Det är nog en av de vackraste fåglarna jag vet, med roströd undersida och gråaktig rygg. Pedagogiskt nog fanns där en spovsnäppa också, den är rätt lik kustsnäppan i färgerna men är mindre och har något längre näbb. Titt som tätt hördes högljudda, hesa skränanden från Ledskärs karaktärsfågel med det mycket passande namnet skräntärna och när en havsörn flög över blev det ett fasligt kacklande bland alla grågäss som också rastade på ängarna.
Det var riktigt fint i Ledskär och jag stod där hela eftermiddagen och njöt av skådespelet. Jag passade också på att beundra de gamla knotiga havtornsträden som alltid får mig att tänka på olivträd och medelhavsområdet.
Även om de sydsträckande vadarna indikerar att hösten är på gång så är det fortfarande väldigt mycket sommar enligt oss människor. Soligt och varmt och svettigt värre. Jag var tacksam att det hade blivit något svalare ändå när jag styrde hemåt igår kväll men när jag cyklade förbi en vacker, mörk bäck kunde jag inte motstå frestelsen utan stannade till för att bada. Det var bara knädjupt vatten så det blev inte så mycket till simning. Men några snabbdopp i det svala vattnet räckte för att kyla ner mig så pass att jag blev motiverad att trampa på ännu fortare de sista milen hem, i den sjunkande julisolens vackra sken.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
