Julipromenad runt Hjälstaviken
Den där tidiga majmorgonen jag tänkt mig vid Hjälstaviken blev tyvärr aldrig av, jobb och annat kom emellan. Istället fick det bli en promenad runt sjön nu i början av juli. Morgonen började med lågt i tak och fukt från alla håll och jag insåg snart att det inte var helt smart att lämna kvar gummistövlarna i bilen. Men det skulle enligt prognosen spricka upp under dagen, så jag tänkte att skor och byxben nog hinner torka upp medan jag går.
Det var såklart inte samma fart på sjungande fåglar som det hade varit i maj, men två gräshoppsångare surrade i alla fall från maderna och en gulärla varnade frekvent. I Stora Parnassen sjöng en gärdsmyg och man blir alltid lika förundrad hur så starka toner kan komma från en så liten kropp. Fukten hade lockat fram röda skogssniglar, så man fick se var man satte fötterna. En skylt informerade om att sniglarna planterats ut i området som dekoration. Själv har jag lite svårt att förstå tjusningen med att feta ”morötter” ligger kors och tvärs över stigen.
I vassen längs med långa spången pingade några skäggmesar och en hona satt stilla tillräckligt länge för att hinna hamna på bild. Svårare att hinna med var det då en pungmes oväntat kom flygande, när jag och min medföljande vän hade slagit oss ner i gömslet för att inta en andrafrukost. Halva nöjet med att ta sig ut till gömslet är att se den djungel som omgärdar det, med besksöta hängande ner över spången och fetbladsväxter planterade på gömslets tak.
Uppe på Kvarnberget var utsikten som vanligt magnifik, jag hinner nästan glömma från gång till gång hur otroligt vackert det är där uppe och hur fantastiskt långt man ser. Väl uppe på berget kunde vi inte bara se en fiskgjuse med nyfångad gädda i klorna, utan vi lade även märke till maffiga åskmoln som raskt närmade sig från nordväst och som, några kilometer bort, börjat släppa ut sitt våta innehåll. Det skulle knappt komma något regn enligt senaste prognosen, men jag insåg nu att jag fick vara tacksam om skor och byxor inte blev blötare än de redan var, för de annalkande åskmolnen såg inte nådiga ut.
Nedanför Kvarnberget stod blomstren i kohagen i full prakt och hade det inte varit mulet och fuktigt hade det förmodligen kryllat av fjärilar här. Några humlor lät sig i varje fall inte avskräckas utan svärmade kring en lilablommig tistel.
Vi skyndade på för att hinna runt hela sjön innan ovädret brakade loss fullständigt. I norra delen var åskmolnen riktigt nära och de gav en effektfull bakgrund mot enbackarna. Med bara någon kilometer kvar till parkeringen började det droppa, så det var med nöd och näppe vi hann dit innan vi blev alltför blöta. För första gången blev det tillfälle att utnyttja picknickborden under tak, det passade utmärkt att avrunda den fina promenaden med fika där, väl skyddade från regnet.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
