Slimegröna sandjägare och svävande svärmare
I förra veckan blev det ett besök vid Hummelsvedjans fjärilsväg utanför Hallstavik. Jag har tidigare bara varit där i juli och augusti, så det var spännande att se vad en promenad i början av juni kunde ge. Till en början verkade det rätt magert, någon kvickgräsfjäril flög förbi och det var förvisso en ny bekantskap, de gånger jag tidigare varit på lokalen har det främst varit skogsgräsfjärilar jag sett.
När man går och spanar efter fjärilar lägger man märke till annat på marken som man vanligtvis hade missat. En metallgrön, skalbaggeliknande insekt landade på vägen framför mig och knatade raskt iväg på sina långa ben? Vad var nu detta för kryp? Grön sandjägare, fick jag senare veta av en insektskunnig vän. Spännande, förmodligen första gången jag ser en sådan! Rätt skygg, så fort man kom närmare lyfte den och flög iväg en bra bit. I såna här lägen är det praktiskt att fota även småkryp med teleobjektiv.
Längre in längs fjärilsvägen blev det mer action. Prydliga pärlemorfjärilar dansade fram i vägkanterna och grönsnabbvingar försökte smälta in bland gröna blad. Så fick jag syn på en stor bjässe som såg ut som en hybrid mellan en kolibri och en humla. Otroligt häftig sak! Med sina transparenta, rödkantade vingar stod den stilla i luften framför en näva och sög nektar. Hade man inte vetat bättre hade man nog kunnat luras att tro att det var en förrymd kolibri. Humledagsvärmare, fick jag lite senare lära mig att denna insekt heter.
En stor, vit fjäril kom flygande rakt mot mig och jag reagerade just på storleken, tyckte den var större än en citronfjärilhona. När den passerade alldeles intill mig såg jag att den hade tydliga, svarta ribbor på vingarna. Hagtornsfjäril! Jag kände genast igen den från bilder, trots att jag, så vitt jag vet, aldrig sett någon själv förut. Hagtornsfjärilen hade bråttom, bråttom och ville inte alls stanna upp för att låta sig fotograferas, men på vägen tillbaka hittade jag två olika hagtornsfjärilar som hade vänligheten att sitta stilla tillräckligt länge för att jag skulle kunna få dem på bild.
En vinbärsfuks som visade upp sig jättefint avrundade dagen, men utflyktens höjdpunkter, det var ändå den kolibrilika svärmaren och den stora, eleganta hagtornsfjärilen som med lätt flykt flög förbi bara några decimeter från mig.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
