Florarna ångar på i sakta mak

Efter en fantastisk gryning med mäktigt slagugglespel, där två hanar och en hona satt och hoade i mun på varandra på nära håll, styrde jag mot Florarna för att leta efter hackspettar och skogshöns. Orrspel hördes utifrån myren men det var dålig fart på hackspettar. Det hade regnat dagen innan och i takt med att solen steg allt högre upp på himlen, steg även fullt av vattenånga upp från marken. Det blev snart mer att jag gick och tittade på hur solstrålarna bröt genom dimman mellan trädstammarna, än att jag letade efter fåglar. Det var riktigt trolskt och vackert, stillsamt och härligt frisk luft. Men efter någon timme bröts förtrollningen, den lätta dimman skingrades och Florarna återgick till att bli en vanlig skog igen. Jag var tacksam att jag hade gått upp så tidigt på morgonen, så jag hann ta del av det magiska skådespelet. Slagugglorna och skogsdimman var belöningen för att väckarklockan ringde redan klockan tre på natten.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.