De fyra vita

Nu de senaste veckorna har det hållit till fyra leucistiska fåglar vid Vendelsjön, tre grågäss och en stare. Leucistisk innebär att fågeln saknar mörka pigment och därför blir beige eller vitaktig. Sådana fåglar brukar väcka uppmärksamhet hos såväl fågelskådare som andra människor och ibland misstas för att vara någon raritet. De ljusa grågässen skulle till exempel för ett otränat öga kunna förväxlas med snögäss medan den vita staren kan föra tankarna till en ung rosenstare. Jag hajade själv till när jag hittade den ljusa staren bland ca 1000 normalfärgade starar och jag iakttog den noga för att se att det bara var en missfärgad vanlig stare och inget annat.

En av de ljusa gässen tror jag att jag såg en bit från Vendelsjön redan i maj och det är möjligt att det är samma individ som jag fotade i Vendel förra sommaren. En fördel med avvikande individer är att de blir lättare att känna igen och få någon personlig koppling till. När jag för tredje gången återfann den vita staren blev jag otroligt glad, den är en riktig skönhet och det kändes exotiskt att se en vit stare komma flygande mot en.

Men det har sina nackdelar att sticka ut. Det är inte bara för oss människor som det blir lättare att hålla reda på en vit fågel bland tusen mörka av samma art utan även för rovdjuren. Många fåglar har som försvarsstrategi att vara en i mängden, befinner man sig i en flock om tusen individer och alla ser likadana ut, så är risken väldigt liten att just man själv blir tagen när höken eller falken gör en attack. Men är man däremot ensam vit stare bland 999 svartbruna starar så är risken stor att höken/falken siktar in sig på en. Det är mycket lättare för en rovfågel att ta sikte på en avvikande individ än att hålla reda på en viss individ i det övriga virrvarret. Jag hoppas dock att den vita staren vid Vendel överlever ytterligare ett antal hök- och falkattacker och att jag kan få glädjas av den fler gånger denna sensommar.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.