Långöra – inomhusfladdermusen

En av de varmaste kvällarna hade vi öppnat upp fönster och dörrar för att försöka få in lite svalka i huset. Plötsligt såg sambon, som satt och tittade på TV inne i vardagsrummet, hur en fladdermus flög förbi i köket. Den tog ett litet varv och försvann sen. När jag kom ner var fladdermusen borta och vi utgick ifrån att den hade hittat ut själv genom ytterdörren. Lite synd att ha missat en så häftig upplevelse, men jag skrattade gott åt vad sambon berättade.

När jag så en stund senare gick upp till sovrummet för att lägga mig flög ett svart spöke omkring där inne. Fladdermusen! Hen hade uppenbarligen tagit sig upp på övervåningen, hittat in i sovrummet och flaxade nu omkring där för fullt. Vilken otroligt häftig syn! Inte var dag man har en fladdermus i sitt sovrum liksom.

Så fort jag tände lampan tog fladdermusen sikte på ett hörn i taket och parkerade där. ”Det blev morgon, dags att sova” tyckte fladdermusen och halvslöt ögonen. Jag kunde direkt se på de kaninliknande öronen att det var en långörad fladdermus, en rätt så vanlig art här.

Även om jag tyckte det var mysigt med en fladdermus hängande ovanför sängen så kändes det inte optimalt att ha den inomhus. Så fort jag släckte skulle den säkert börja flyga runt och leta föda. Förvisso tacksamt att ha en egen liten mygg- och nattflyjägare som kunde ta sig an de småkryp som irrat in i huset, men det vore nog bra om Långöra, som jag raskt döpte fladdermusen till, fick komma ut i det fria igen.

Rätt snart lättade Långöra från sitt hörn och flög in i nästa rum. Där finns en balkongdörr, så det lättaste hade såklart varit om Långöra kunde flyga ut själv därigenom. Men se det ville inte Långöra. Hen flög av och an, runt, runt i rummet. Vi försökte mota ut Långöra genom att hålla upp ett stort täcke, men fladdermusen smet bara förbi på sidorna. Jag provade då en ny taktik, jag ställde mig på en stol och höll upp ena handen mot taket för att försöka få Långöra att flyga lite lägre och den andra handen pekade jag mot balkongdörren med. Det språket förstod Långöra bättre, efter två varv for hen ut genom dörren, ut i natten. Och jag kunde gå och lägga mig.

Men det dröjde bara en halvtimme så kom sambon och meddelade att fladdermusen var inne i huset igen. Hen verkade återigen ha tagit sig in genom ett verandafönster och tog ungefär samma rutt som sist; tvärs genom köket, uppför trappan och in i sovrummet. Men den här gången hade Långöra lärt sig hur man tar sig ut från huset, så nu hittade hen snart ut själv, helt utan hjälp, genom balkongdörren.

Nästföljande kväll nästan hoppades jag på att Långöra skulle komma på besök igen. Det var otroligt charmigt och roligt att få se en fladdermus på det här sättet. Men den här kvällen blev det inget nattbesök. Ytterligare en kväll senare vad det dock dags igen! Den här gången tyckte Långöra det var dags att utforska vardagsrummet. Jag ställde mig vid dörren och filmade med mobilen hur Långöra tog varv efter varv i vardagsrummet, ibland högt upp mot taket, ibland ner mot golvet, men oftast i ansiktshöjd. Precis som vid förra besöket var det slående hur skickliga fladdermöss är på att navigera. Inte en enda gång krockade Långöra med någon möbel eller med oss människor, ibland svischade Långöra förbi bara några centimeter ovanför huvudet, men hen hade stenkoll på vad hen höll på med. Mycket imponerande av ett så litet djur. När fåglar kommer in i hus brukar de få panik och flyga mot fönstren och krocka mot rutorna. Men inte fladdermöss inte. De är helcoola och vet precis vad de håller på med.

Efter att ha jagat runt i vardagsrummet några minuter, utan någon vidare framgång, for Långöra förbi mig och ut i övriga huset. Naturligtvis återfann vi Långöra på övervåningen även denna gång, nu i arbetsrummet och sen i hallen. Dörrarna till sovrummen var stängda men när vi öppnade till rummet med balkong dröjde det inte länge innan Långöra flög in dit och direkt ut genom balkongdörren. Som sagt, hen hade lärt sig vårt hus utan och innan vid det här laget.

Det här var det sista jag såg av Långöra, trots vädring fler varma sommarnätter blev det inget mer fladdermusbesök. Och jag måste säga att jag saknar vår söte lille gäst.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.