Trädkramande trädmätare
Fältarbetet med fåglar har nu bytts ut mot fältarbete med träd. Under en månad ska jag gå runt i potentiella revir för vitryggig hackspett och mäta träd, för att ta reda på hur lämpliga de aktuella skogarna är för vitrygg. När jag varit ute och cyklat på sistone har jag noterat att de områden jag inventerade i våras, de är nu rena sumpskogsdjunglerna, med midjehögt gräs, älgört och brännässlor. Dessutom har det varit otroligt gott om mygg tack vare översvämningarna i våras och den varma försommaren. Så jag befarade att det skulle bli riktigt tufft på det nya jobbet.
Men första arbetsdagen gick prima. Myggen verkade ha kommit av sig och terrängen var lättgången. Inledningsvis var det lite krångel med GPS:en som skulle ta mig och min kollega till de förutbestämda mätpunkterna, men vi blev snart kompis med den och kunde hitta rätt i den lövskogsdominerade betesmarken. Vanligtvis brukar man ju följa stigar när man är ute och går i naturen men nu får vi ta oss fram i obanad terräng, vilket bland annat innebär att krypa under elstängsel, hoppa över diken och trassla sig förbi omkullfallna träd för att nå fram till mätpunkterna.
Arbetet går ut på att mäta diameter och höjd på alla träd som är grövre än 10 centimeter inom en radie på 10 meter från de utvalda punkterna och i varje område ska 50–75 såna här mätningar göras. Vi ska även notera trädslag och räkna de träd som är för små för att mätas, samt notera hur stort buskskiktet är.
Vi lärde oss snabbt under den första arbetsdagen att hela tiden räkna in alla redskap för särskilt det ena måttbandet hade en tendens att ständigt försvinna och jag och min kollega skojade om att vi borde spreja det med rosa glitterfärg så det blir lättare att hitta i grönskan. Nu har fem arbetsdagar klarats av och jag vet inte hur många gånger vi tappat bort måttbandet, men hittills har vi alltid lyckats återfinna det, även om det blivit några minuters febrilt letande ibland. Däremot har vi nästan tappat bort oss själva emellanåt, för välbetad lövskog var det bara första dagarna. Igår skulle vi igenom ett område med tät unggranskog och idag blev det till att vada genom gräs, älgört och brännässlor – precis som jag hade befarat. Dock inte midjehöga sådana utan ansiktshöga. Uppblandade med ett hav av vass. Och i de där snårigare miljöerna, det är uppenbarligen där som myggen har gömt sig. Särskilt inne i den täta granplantagen var det gott om dem och det blev ett livligt fäktande medan vi försökte mäta och anteckna.
Men tack vare det här jobbet får jag besöka nya platser och se sånt som jag annars kanske inte hade lagt märke till i naturen. Till exempel hittade vi en enorm vril högt upp på en björk och på ett ställe fann vi den sällsynta lunglaven. Vi har sett gigantiska, vackert fårade och knotiga ekar, lindar och aspar. En riktigt gammal björk med en diameter på över en halvmeter väckte vår djupaste vördnad och förärades med en kram. Så även om det stundvis kommer bli en kamp mot myggor, fästingar och ”ogräs”, så kommer det bli några väldigt spännande veckor.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
