Tramp till Tierp
Äntligen vinter och äntligen cykelväglag! Under den senaste månaden har det varit helt hopplöst att ta sig någonstans med cykeln, först snö i stora lass, sen samma snö i snorhal slaskform. Men nu äntligen har det blivit minusgrader igen och därmed är det mycket bättre fäste på vägarna. Idag var jag sugen på att cykla till Tierp för att kolla den våtmark jag besökte för ungefär ett år sen. Nu när det blivit så pass kallt att många vattendrag frusit är det hyfsat god chans att hitta kungsfiskare där, tänkte jag.
Sagt och gjort, imorse gav jag mig iväg samtidigt som solen klev upp. Riktigt vacker morgon med frostnupna trädgrenar och klar luft. Vägen till Tierp är inte den roligaste, vältrafikerad och knappt någon vägren. Dessutom frusen snömodd i kanterna så jag fick ut i själva körbanan och sen kasta mig åt sidan varje gång en bil passerade. Men det var bara att bita ihop och efter två timmars trampande var jag framme vid våtmarken. Förra året gick jag runt hela dammen men nu var ån intill så översvämmad att stigen låg under vatten.
Jag mötte en skådarbekant som gav mig det glädjande beskedet att han precis hade sett en kungsfiskare så då fick jag genast upp stort hopp. Det dröjde inte länge innan även jag fick höra kungsfiskarens skarpa lockläten och snart kom den svischande mellan träden. Under mina 2,5 timmar på lokalen fick jag se det blåorange strecket fara förbi ytterligare några gånger men det var helt hopplöst att försöka fånga kungsfiskaren på bild. Första gångerna var jag så fullkomligt stelfrusen om fingrarna så jag var tvungen att värma händerna på magen och innan jag hunnit få ut handen och lyfta kameran var kungsfiskaren redan borta. Sen fick jag ett telefonsamtal och kunde snopet se hur kungsfiskaren passerade förbi jättefint medan jag hade ena handen uppe vid örat. Så kan det gå, inga bilder på den turkosa juvelen denna gång, men jag är oerhört glad att jag över huvud taget fick se den, då var det värt de där tradiga milen längs landsvägen.
På väg hemåt igen stannade jag till för att fota de stora översvämningarna på slätten utanför Tierp. Den nedåtgående solen speglade sig så fint i dem. Precis när jag skulle kliva upp på cykeln igen och bara kastade ett öga bakåt för att se om någon bil kom eller om kusten var klar, fick jag syn på en fjällvråk som kom flygande i sakta mak över ängarna. Så trevligt! Ännu en ny art till min ”ekoårslista” och en fin avslutning på några härliga timmar i Tierp.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
