Älgsafari med uggla och örn

Under julhelgen åkte jag ut i storskogen en eftermiddag för att leta efter hökuggla och kanske någon skogshöna. Som vanligt i skogen så här års var det rätt så ödsligt, knappt en fågel hördes. Kilometer efter kilometer avverkades på de knaggliga småvägarna innan det äntligen hände någonting. Två unga älgar stod på ett hygge och sprang förskräckt några meter innan de konstaterade att det inte var någon fara och återupptog sitt betande. Ytterligare två älgar kom lommande tvärs över vägen och gjorde sällskap med de två på hygget. Det var två tjurar och två kor och man är sannerligen inte bortskämd med att få se skogens konung så här fint.

Bilfärden fortsatte och så småningom blev det dags att göra ett nytt, tvärt stopp då en ung havsörn kom glidande rakt emot vägen. Den märkte inte att den var iakttagen utan gjorde sig redo att landa i en tall på ganska så nära håll, förmodligen hade den tänkt att ta nattkvist där. Men så upptäckte den att det stod folk och glodde på den så då bestämde den sig för att flyga vidare.

Någon hökuggla hade ännu inte synts till men så strax innan skymningen satt det plötsligt en där, i en torraka långt ute på ett stort hygge. Det blev till att stövla ut över stubbar, grenar och stenbumlingar för att komma lite närmare ugglan. Den satt obekymrat kvar och spanade efter sork och struntade fullkomligt i snubbelfian som gjorde sitt bästa för att avancera utan att snava. Så småningom bytte den träd och där blev den sen kvar medan solen försvann ner bakom granskogen längre bort och jag tyckte det var bäst att återvända till bilen medan man ännu såg var man satte fötterna.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.