Höststämning på Björn
Det har blivit tradition att åka ut till ön Björn utanför Hållnäshalvön varje höst och eftersom det krävs båt för att komma dit brukar jag passa på och följa med Upplands Ornitologiska Förening när de anordnar exkursion dit. Björn ligger bra till, dels kommer man närmare de sjöfåglar som sträcker över havet och dels är ön det första som tättingar som kommer insträckande österifrån får syn på, så det kan rasta stora mängder småfåglar på Björn och chansen att hitta något sällsynt är god. Men fågeltillgången styrs till stor del av vädret så det är alltid ett lotteri att åka ut dit.
I lördags var det dags. Uppstigning halv fyra för båten skulle gå klockan sex. Den här dagen var vi närmare 20 personer som skulle ut till Björn och förväntningarna var som vanligt höga. Solen gick upp precis när vi lämnade Fågelsundet och bjöd på en magnifik färgshow över havet. Helgen innan hade det hittats minst tre taigasångare på Björn, en art som liksom namnet antyder häckar i den sibiriska taigan, så vi hoppades på att det skulle bli någon sådan även denna helg. Men väderomständigheterna var väl inte riktigt optimala denna dag för det var rätt ont om rastande tättingar på ön visade det sig rätt snart. Det var en del kungsfåglar i träddungarna och hyfsat gott om taltrastar och bergfinkar var det också men det kändes lite tomt när man vet hur det kan vara där ute. Så småningom var det någon i sällskapet som lyckades få en skymt av en taigasångare men när vi andra skyndade dit ville den inte visa sig något mer.
En av anledningarna till att jag föredrar att skåda fågel på egen hand är att jag kan bli lite stressad annars. Visst, många ögon gör att det upptäcks mer, men det är inte säkert att man lyckas se eller höra allt kul för det. För det gäller att vara på rätt plats vid rätt tillfälle ändå. Björn är inte stor, ön är bara ca 1 km lång och 200 m bred, men det tar ändå en stund att skena över från ena änden till andra och under den tiden kan en fågel hinna försvinna. Just den här dagen tyckte jag att jag missade det mesta som sågs och det är lätt att då känna sig besviken och missnöjd. Skådar man däremot helt på egen hand, då kan man istället glädja sig åt det lilla man ser, lyckligt ovetandes om vad man inte ser.
Men även om det inte blev så bra utdelning på fågelfronten denna dag så var det underbart att få komma ut till Björn igen och det var så mycket annat som muntrade upp istället. Morgonsolbelyst, höstfärgad olvonbuske, rönnar fulla med röda klasar, havtornsbuskar översållade med orangea bär, mörkgråa, välslipade klippor mot blåsvart hav. Det är så vackert! Planen är att åka ut till Björn igen om ett par veckor, förhoppningsvis för att få se mer fågel då, men annars bara njuta av de fina färgerna där ute.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.