Uppsalatrakten på Järnåldern

En segeltur på Yoldiahavet för niotusen år sedan kunde mycket väl ha tagit dig till ett gäng kobbar strax utanför Siggefora. Dessa kobbar var det enda av Uppland som befann sig ovanför havsytan. När den första befolkningen kom cirka två tusen år senare hade landhöjningen förvandlat trakten till en liten skärgård. Där levde männikorna på jakt och fiske.

I början av Järnåldern var Uppsala en by vid vattnet. Från Östersjön fanns tre stora segelleder in till Uppsala. En gick över Mälaren. Längs denna vattenväg reste man en av Upplands mest kända runstenar – Varpsundsstenen. De andra två farlederna gick upp genom Långhundradalen. Den södra tog vägen förbi Husby Långhundra och Broborg, medan den norra flöt fram via Norrtälje.

I Uppland finns mer än hälften av landets runstenar. De flesta restes på 1000-talet. När man gjort en fin runsten till minne av någon som dött ville man att många människor skulle få se den. Därför restes stenarna längs vägar och farleder. I Uppland står många stenar längs dåtidens vattenvägar. Sedan dess har landet höjt sig 5 m och runstenarna står idag långt från vattnet.