Hitta Mnemo

Efter förra årets fantastiska upplevelse hos mnemosynefjärilarna i Roslagen var det givet att ta en tur dit i år också. Vi valde en solig dag i mitten av juni och kort efter att vi klivit ur bilen fick jag syn på en stor och vit, glidflygande fjäril. En välbekant syn och i år kunde jag känna igen mnemosynen enbart på flygstilen. Tyvärr har denna art en förkärlek för att landa lågt med tusen grässtrån i vägen, men jag hittade en individ som var ovanligt snäll och samarbetsvillig. Han klättrade sakta uppför ett grässtrå så att han satt helt öppet och när han kom upp till toppen av strået for han ner på marken igen och började sen klättring uppför ett nytt strå. Där bjöds flera chanser till fina sittbilder. Men jag tycker det är en kul utmaning att försöka fota flygande fjärilar också, så det ägnade jag mig åt en bra stund, med ytterst varierande resultat. Det går nog 50 suddbilder på en halvskarp.

Bland det dryga 30-tal mnemosynefjärilar vi såg denna dag fanns även enstaka aurorafjärilar. En om möjligt ännu mer svårfotad art. Vid ett tillfälle såg jag en mnemosyne och en aurora fladdra omkring tillsammans och det var stor glädje när jag lyckades få kameran att fokusera på dem. Men precis då kom en fet hundkexblomma emellan och hela bilden blev mer eller mindre vit. Jaja, så kan det gå.

Glädjande var också att alla människor vi mötte i den lummiga betesmarken var utrustade med kameror, inte håvar. Det där med att samla fjärilar tycks som tur är vara en utdöende hobby. Nu är allt fler intresserade av att fånga fjärilar på bild istället. Och det är ju en klart större och mer spännande utmaning som ger ett litet lyckorus när man äntligen får till den där bilden man tänkt sig.

Nu när vi kommit in i juli har mnemosynefjärilarna flugit klart för i år och istället börjar det bli dags att leta apollo och skimmerfjärilar. Men först måste vädret bli lite varmare och soligare igen.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.