Gökotta, gullvivor och gråväder
Jag stack näsan utanför dörren. Minus tre grader och ropande gök på håll. Vilken kontrast! När jag hade cyklat en mil hörde jag ytterligare en gök, liksom ropande tranor, spelande orre och årets första näktergal, samtidigt som solen letade sig upp över det frostnupna gräset. Vilken ljuvlig morgon! Efter att förra helgen ha glömt cykelväskan med matsäck hemma under en långtur till Ledskär, dubbelkollade jag nu att allt var med. Jodå, tubkikare, handkikare, kamera, extrakläder, mat och vatten. Fullt utrustad inför dagens utflykt till Ängskär uppe på Hållnäshalvön.
En älg brakade in i skogen, en räv smög längs en åkerkant och några vildsvin tittade misstänksamt mot mig innan de också försvann in i skogen. Rådjur och fälthare kunde jag snart också bocka av. Det var klart och stilla, kallt men behagligt ändå. En och annan bil passerade men annars var det bara jag, djuren, fåglarna och tystheten.
Vid Lövstabruk gjorde jag ett kortare stopp för att se om någon forsärla var hemma och det var det. Ett par flög upp i ett träd och hanen bröstade upp sig och visade sin svarta strupfläck för att imponera på honan.
Efter några timmar var jag framme i Ängskär och möttes av ett hav av gullvivor mellan lövträden som precis håller på att slå ut. Jag styrde ut mot klipporna längst ut mot havet. Det var fortfarande vindstilla och vattnet låg nästan spegelblankt. Några silvertärnor flög av och an, men annars var det inte mycket som hände. Så småningom såg jag dock en flock ejdrar, några sjöorrar, ett par svärtor och två kustlabbar. Alltid något!
När stora regn-/hagelmoln började torna upp sig och vinden tilltog, tyckte jag det var dags att påbörja hemfärden. Men jag kunde inte hålla mig från att ta en avstickare upp mot Bondskäret. Det är fantastiskt vackra hagmarker där, med enbuskar, gamla gärdsgårdar och stenmurar. Och ännu mer gullvivor!
Lagom till att jag började trampa hemåt hade de mörkblågråa molnen hunnit fram och det började stänka. Men bara lätt regn, så det var inga större problem. När jag hade 1,5 mil kvar hem öppnade sig så himlen totalt och på bara några minuter kände jag hur byxorna var genomvåta framtill. Jag blev snabbt nedkyld men tyckte inte det var lönt att stanna och tråckla på sig regnbyxor och vinterjacka när det var så kort bit kvar hem.
Förra gången jag var på väg hem från Ängskär, i höstas, fick jag punktering. Denna gång var det istället kämpigt med motvind och snöblandat regn. En sån här dag undrar jag vad jag håller på med egentligen. Men efter en varm dusch och en god natts sömn är gårdagens bekymmer redan glömda och jag planerar redan inför nästa långtur i vackert vårlandskap med cykeln.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
