Stormen som samlade såväl skådare som surfare

Vad gör man när det utlovats nordöstliga vindar och snöstorm? Jo åker ut till kusten såklart! Så här års kan det blåsa in intressanta sjöfåglar som man annars sällan ser i Sverige, så hela helgen tillbringade jag ute på klipporna vid havet i nordöstra Uppland. Vinden piskade på ordentligt i lördags morse och gjorde sitt bästa för att blästra ansiktet med hagelkorn. Men med alla vinterkläder på och i lä av några havtornsbuskar och en knotig tall gick det rätt bra att stå och spana ut över det stormiga havet. Och det började riktigt bra. Efter bara några minuter fick jag syn på en bredstjärtad labb långt ute över havet som sakta rörde sig in mot land. Sen dröjde det inte länge innan två unga tretåiga måsar flög in i mitt tubkikarfält. Så småningom hittade jag även en gammal tretåig mås, mobbad av fiskmåsar, och det är första gången jag ser i Uppland, man brukar oftast se ungfåglar här. Riktigt häpen blev jag när det lite senare kom en hel flock om sex gamla tretåiga måsar. Vad var nu detta!? På bara några timmar hade jag nu sett fler tretåiga måsar i Uppland än vad jag gjort under 20 år. De tretåiga måsar som passerar vårt landskap kommer uppifrån Kolahalvön och vanligtvis ses bara någon enstaka individ om året här. Så det här var riktigt udda. Som om dagen inte redan var kanonbra, så kom det dessutom en islom på hög höjd vid lunchtid. Ännu en art uppifrån tundran. Motvind och hagelskurar? Inga problem om man är islom!

Vid lunchtid började även en del icke-skådande människor komma ut på klipporna. Jag trodde först att det var vanliga turister som ville titta på och fota de höga vågorna. Men det visade sig vara helt fel, för snart kom samma människor tillbaka iförda våtdräkter och med surfingbrädor under armarna och utan att tveka kastade de sig ut i det kalla vattnet och paddlade ut bland de meterhöga vågorna. Att de vågade! Vid det här laget hade fågelsträcket avtagit så nu blev det till att skåda surfare istället för sjöfåglar och det var rätt spännande det med. Imponerande hur de kan bemästra de kraftiga vågorna. Ett och annat valliknande plask blev det också.

Nästföljande dag hade vinden mojnat något men havet var fortfarande ordentligt gungigt och stora snö-/hagelmoln kom in från norr. Det klarade sig från nederbörd ute vid kusten, men kanske var det dessa moln som tömde ut sitt innehåll över resten av Uppland? Även den här dagen bjöd på några tretåiga måsar och finns det något snyggare än unga sådana som med sina svart-grå-vita, slanka vingar elegant glider fram över ett blått, brusigt hav?

Morgonen därpå hade vinden lagt sig ytterligare och havet var nu rätt lugnt. Med mindre blåst gick det att stå långt ute på klipporna istället för att trycka inne bland buskarna. Trots avsaknad av hård pålandsvind kom det en del tretåiga måsar även denna dag, såväl unga som gamla, och efter de här dagarna kunde jag summera ofattbara 21 tretåiga måsar. Vilken fantastisk helg det varit! Inte bara tack vare de läckra, ovanliga fåglarna utan minst lika mycket på grund av det stormiga havet och de höga hagelmolnen. Det är en otroligt mäktig känsla att stå ute vid havet i hårda, iskalla vindar och med ett öronbedövande dån från höga vågor som vräker in mot land. Det vill jag uppleva snart igen!

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.