Sommarstiltje

Det är riktigt tyst i naturen nu. Fåglarna har slutat sjunga eftersom de flesta är klara med sina häckningar nu och många har börjat rugga till vinterdräkt och håller sig då lite gömda. All grönska på träd och buskar gör dessutom att man inte hör sånt som annars kan låta rätt mycket, som bilvägar på lite håll till exempel. Det är mest insekter som hörs, gräshoppor som spelar och flugor som surrar. Längs vägkanterna hittar man extra många insekter för där är det gott om blommande växter nu. Vägrenarna har blivit värdefulla platser för många växter som inte klarar sig så bra på andra håll, där t.ex. konkurrensen från olika slags gräs och kraftigväxande örter är för hög.

Igår tog jag en cykeltur ut till havet i hopp om att få se någon kul fågel. Men även där var det stilla, inte ens några fiskmåsar hördes. Bara vågornas skvalpande mot stenarna i strandkanten och vindens susande genom trädkronorna. Lugnt och behagligt men nästan lite för lugnt för min smak. Jag törs knappt säga det, men jag längtar faktiskt lite efter hösten, när det blir mer action i naturen igen.

Och apropå action och insekter så hittade jag ett stort getingbo under trappan upp till ett fågeltorn vid kusten igår. Eftersom getingar inte direkt är kända för sin gästvänlighet tog jag bara en snabb bild och skyndade sen vidare upp i tornet. Det rastar inte särskilt många fåglar när det är så här pass soligt och varmt väder men jag hittade i alla fall en myrspov så något lite extra gav den långa cykelturen. Annars kantades cykelturen mest av väldigt mycket sommarkänsla, med gassande sol i ögon och på hud, och på hemvägen blev det flera stopp för att titta på den vackra färgpaletten i dikessluttningarna med sötväppling, gulmåra, rödklint och andra blommor.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.