Mera mink

Under ett av mina besök vid kusten såg jag plötsligt i ögonvrån hur ett litet djur kom skuttande över klipporna. En mink! Den fortsatte ut mot strandkanten och försvann ner mellan stenar och vass. Rätt snart vände den om och kom tillbaka i riktning mot mig. Den verkade inte se mig som stod på klippan där ett par meter ovanför så jag stod blick stilla och väntade på vad som skulle ske. Först när minken var rakt nedanför mig blev den varse att den var iakttagen. Den såg lite förbryllad ut och bestämde sig sen för att det var bäst att sätta sig i säkerhet, så den skuttade tillbaka till de trygga skrevorna längre bort.

Tjugo minuter senare hade jag på grund av den kalla nordanvinden flyttat mig lite längre bort, längre ned på stranden och rätt vad det var kom minken skuttande igen och hoppade ner i plurret för en simtur. Den gjorde en mellanlandning vid ett par stenar, såg sig omkring och fick ånyo syn på mig. ”Va, är hon nu där också!?” tycktes den tänka och såg skeptisk ut. Därefter dök den ner i vattnet igen och fortsatte simma bortåt.

Det är alltid så fascinerande att möta mårddjur tycker jag. De verkar så kloka. Tittar på en, funderar, är nyfikna men försiktiga. Sen är de ju galet söta också. En nybadad mink med vattendroppar kvar i den spretande pälsen – hur kan det inte få hjärtat att smälta?

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.