Jakten på mnemosyne

Förra årets försök att se mnemosynefjäril gick inte så bra, det visade sig att vi var på såväl fel plats som ute vid fel tidpunkt. Nytt försök i år, på bättre lokal och i rätt tid. Att hitta till platsen var lite tråckligt, på grund av hot från fjärilssamlare är det nödvändigt att hålla lokalen halvhemlig, men till sist kom vi fram till betesmarken där den ovanliga mnemosynefjärilen ska finnas. Försommarens torka märktes av även här, ängsväxterna i hagen slokade, även om vissa av dem, som den skrikrosa blodnävan, såg ut att trivas utmärkt i värmen. Det var vindstilla och tryckande hett, borde vara bra förutsättningar för insektsskådning.

Redan när vi steg ur bilen möttes vi av olika fjärilar, såväl någon blåvinge som pärlemorfjäril susade förbi, och i det höga gräset i hagen fattade två pärlgräsfjärilar tycke för varandra och inledde parning. De fick snart sällskap av en nyfiken artfrände som gärna också ville vara med.

En ljus fjäril höjde pulsen en kort stund men det visade sig vara en svartribbad vitvingemätare, ingen mnemosyne. Den pyjamasrandiga mätaren var spattig värre och ville inte alls slå sig ner för fotografering men så småningom hittade vi en individ som satt och sörplade på hundkexblommor som var lite mer samarbetsvillig.

I ett skuggigare parti i närheten upptäckte vi en liten svart pajsare, som till en början gömde sig bakom blad men efter en stunds väntan satte sig helt öppet på ett grässtrå. Sotmätare var passande nog namnet på denna.

Men det där med mnemosyne började kännas lite kört. Ytterligare en ljus, förbifladdrande fjäril gav en gnutta hopp men denna gång var det bara en citronfjäril. Kanske har årets tidiga värmebölja gjort att mnemosynefjärilarna redan flugit klart för säsongen?

Hemfärden på små slingriga grusvägar gav, utöver en välbehövlig åskskur, en magnifik makaonfjäril som födosökte på rödklöver i vägkanten. Makaonen tillhör samma familj som mnemosynen, så det blev i varje fall en praktfull, ovanlig fjäril denna dag. Och så får vi se om det blir tredje gången gillt med mnemosyne nästa år istället.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.