Inget i bäckfåran, men väl i barkfåran

Jag fick oväntat en ledig dag och bestämde mig för att cykla till Skyttorp och Vattholma för att leta efter strömstare. I Skyttorp har jag bara sett strömstare någon enstaka gång och hade inte alltför höga förhoppningar om att hitta någon, men Vattholma brukar vara en säker lokal för arten. Dock inte denna dag. Hur jag än spanade längs kanterna av Fyrisån så syntes ingen strömstare till varken i Skyttorp eller Vattholma. En uppstickande gren med lite snö på fick tillfälligt upp pulsen då den såg precis ut som en svart strömstare med sitt vita bröst, men icke.

Efter ett par cyklade mil på knaggliga grusvägar, som inte gav så mycket mer än en fjällvråk som satt på exakt samma gren som jag såg en fjällvråk i höstas, hade jag redan hunnit bli hungrig, så jag slog mig ner vid det brusande vattnet i Vattholma och plockade fram termos och matsäck. Två stadsduvor höll mig sällskap, de hade hittat en byggnad med trasiga fönsterrutor – perfekt duvslag! Och i kanten av ån hade uppstänkande vatten bildat som små kjolar av is på de grenar som hängde ned. Vilka små konstverk!

För att slippa de dåliga grusvägarna styrde jag från Vattholma västerut över Hånstaslätten. Jag tänkte mig en sväng förbi Vendelsjön på hemvägen och kanske kunde de öppna fälten ge någon kungsörn eller snösparv? Jag hade inte hunnit långt från Vattholma då jag plötsligt hörde några hämplingar flyga förbi. Det var en oväntad observation så här pass tidigt på året, så jag stannade genast till med cykeln. Flera hämplingar satt och sjöng i skogsbrynet och som om det inte vore nog så landade dessutom en flock vinterhämplingar i ett träd. Men så hörde jag hur några mesar förskräckt ropade ”Höken kommer!” och genast for vinterhämplingarna upp igen. Mycket riktigt, en duvhök kom sättande rakt mot dem, och tillsammans flög de allt högre upp på himlen. Rätt snart såg flocken med vinterhämplingar till att placera sig bakom, ovanför höken. Där är nämligen säkraste platsen att vara på för att undvika att bli hökmat.

När höken försvunnit kom vinterhämplingarna ner på lägre höjd igen och jag cyklade vidare. Tänk vilka trevliga möten det blev här, helt oväntat, och som vanligt tack vare att jag cyklade. I en bil hade jag aldrig hört att det var hämplingar som flög över, så då hade jag aldrig stannat till utan missat både hämplingar, vinterhämplingar, duvhök och interaktionen mellan dem.

Efter någon halvmil dök nästa tack-vare-att-jag-cyklar-upptäckt upp. I en grantopp i en glänta, precis efter en tråkig granplantering, satt en sparvuggla och spanade. Jag stannade återigen tvärt med cykeln och plockade fram kameran ur ryggsäcken. Så smög jag sakta närmare ugglan. För att få bättre fotovinkel klättrade jag upp på en högstubbe. Man får vara lite kreativ i naturen och använda vad som bjuds. Ugglan brydde sig inte om min närvaro utan fortsatte spana intensivt. Först efter 20 minuter bytte den träd och då var det lagom för mig med att röra mig vidare.

Framme vid Vendelsjön var det gott om gäss, flera tusen sädgäss rastade på fälten runt sjön och jag hittade även enstaka bläsgäss, spetsbergsgäss och vitkindade gäss. Några kanadagäss låg och badade i sjön och jag passade på att fota dem när de snodde runt på rygg i vattnet för att tvätta ovansidan av kroppen. Det ser inte klokt ut när en gås ligger upp-och-ner och sprattlar med benen i vädret och visste man inte bättre skulle man kunna tro att den var sjuk. Men nej, det är bara en vanlig gåsdusch.

På väg tillbaka till cykeln fick jag syn på en gammal ask, trädet alltså, som stod ensam i kohagen. Den hade riktigt grova och fina barkfåror och jag tänkte att kanske, kanske, kunde jag hitta något intressant där. Jag stövlade fram till asken och började granska barken på nära håll. Och minsann, på dess östra sida fann jag precis det jag letade efter – gulvit blekspik! Äntligen hittade jag min första egna blekspik! De uteblivna strömstararna hade jag glömt vid det här laget, de tomma bäckfårorna kompenserades av en välfylld barkfåra och flertalet andra fina upplevelser längs vägen.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.