Hjälstagömslet

Det här med att sitta i gömsle är inte så dumt, oavsett om man är ute efter att få fina bilder eller bara vill uppleva naturen på riktigt nära håll. Det är flera år sen jag var i gömslet i södra Hjälstaviken och efter att ha sett fina närbilder tagna på vadare där nu under sommaren, blev jag sugen på att göra ett besök där igen.

Dimman låg tät över landskapet den morgon jag styrde mot sydväst. När jag kom fram till Stora Parnassen hade den lättat men det var fortfarande lågt i tak. Jag hälsade på de kor som håller markerna öppna och som nu använde spången ut mot vassen för en morgonskrubb.

Vid kanalen stod en tjusig ägretthäger tillsammans med sin gråe släkting, tyvärr så nära spången att de lättade när jag var tvungen att gå förbi.  I gömslet var flera fotografer redan på plats och det var go stämning. Man kunde höra på smattrandet från slutarna när någon fågel kom nära och fint. Lerbankarna där folk hade fotat vadare låg tyvärr under vatten nu, men både hägrar och änder höll till nära utanför gömslet. En drillsnäppa flög lockande förbi flera gånger och även om fotoljuset inte var det bästa så blev det rätt läckra bilder på den. De tre ägretthägrarna som höll till i viken stod däremot på obekvämt långt håll.

Något som först såg ut som en fjäder kom glidande på vattenytan men när jag hade följt ”fjädern” en stund såg jag att det var en fisk som sakta simmade precis vid ytan, en braxen. Den betedde sig lite konstigt och det fick snart sin förklaring då den visade sig vara skadad. På båda sidor om ryggen hade den stora sår och vad som såg ut som klomärken in i kroppen. Förmodligen hade en fiskgjuse försökt ta den men inte lyckats, det var ingen liten firre direkt.

Efter ett par timmar i gömslet var det dags att se vad resten av Hjälstaviken kunde bjuda på, men jag hann inte mer än till bron över kanalen så kom en av ägretthägrarna och verkade landa utanför gömslet. Så det blev till att vända tillbaka, närbild på den vita hägern ville jag gärna få. Fast det blev inget med det för när jag skyndade tillbaka mot gömslet hördes glada ”ping ping” från vassen och snart kom ett par skäggmesar utflygande och landade på spången några meter framför mig. Där började de sen vandra för att plocka småkryp från träplankorna. Jag kunde såklart inte störa dem, så jag smög sakta efter tills de var färdiga och återvände till vassen. Inifrån det täta gyttret av styva strån hördes även ett par smackande blåhakar. Det gömmer sig mycket kul i vassen!

När jag äntligen var framme i gömslet igen hade ägretthägern redan hunnit vidare. Jaja, jag hade fått många fina obsar ändå under morgonen, så jag kan inte klaga. Och det är klart frestande att åka till Hjälstagömslet snart igen, med fågel och fisk alldeles utanför och besksöta ringlande in under det växtklädda taket.

 

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.