Hejdå Lagga för i år

Nu är det dags att ta farväl av stenskvättorna, idag är sista arbetsdagen i fält för i år. Alla ”mina” ungar har blivit stora och lämnat bona och föräldrarna har börjat rugga till vinterdräkt. Överallt i mitt arbetsområde sitter små troll på rösen och stenmurar. De äldsta ungarna har blivit självständiga och börjat utforska naturen utanför det revir där de är födda medan de yngsta ungarna fortfarande är beroende av sina föräldrar och med rungande ”schrii!” tigger mat från dem.

Det är alltid lite vemodigt att skiljas från stenskvättorna, när man jobbat så nära dem i ett par månaders tid så lär man känna dem som individer. Och det är alltid lika spännande att se vilka av dem som kommer tillbaka nästa år. Min tusende stenskvätteunge överlevde tyvärr inte, kanske blev den tagen av en katt precis när den lämnat boet. Men jag har i alla fall sett ett syskon till den tusende ungen, en unge som fick svartvitrandig över ljusblåorange ring som personlig kod på sitt högra ben. Den ungen blev min 999:e ringmärkta och det är rätt häftigt det också. Så nu hoppas jag såklart på att jag får träffa just den ungen igen nästa år.

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.