Fågeltornskampen 2018
I lördags var det dags för det årliga evenemanget Fågeltornskampen och precis som förra året cyklade jag ut till Kallrigafjärden för att delta i tornet på Harudden. Tävlingen går ut på att se/höra så många fågelarter som möjligt mellan kl. 05 och 13 från valfritt fågeltorn i landet. Med över fyra mil till Kallriga var det inte möjligt att vara på plats till 05 och på grund av massor av trevliga observationer utmed vägen, som första ropande göken och första sjungande näktergalen, kom jag inte fram förrän 08. Tanken var att vi skulle vara fem deltagare i Kallrigalaget men av olika anledningar hade tre fallit bort så vi blev bara två kvar. Desto större press att spana febrilt och upptäcka så mycket som möjligt.
Vädret var inte optimalt ur skådarsynpunkt – varmt, soligt och vindstilla. Det var ont om rastande fåglar i viken och aktiviteten på sjungande fåglar i lövskogen bakom tornet var måttlig. Men vi kunde snart bocka av lite ovanligare fåglar som skräntärna, dvärgmås och mindre strandpipare. Tolv havsörnar samtidigt uppe i det blå var också en imponerande syn. Det varma vädret tycktes inspirera fåglarna till romantik, jag såg både skräntärnor och rödbenor para sig, de sistnämnda under mycket högljudda former. Hur hanen ens lyckades få till det, balanserande uppe på honan på sina långa ben, är en gåta.
Värmen verkade inspirera även de ryggradslösa djuren. Flera citronfjärilar flög förbi tornet och en stor, grann spindel höll oss sällskap där uppe. Värmen hade väckt även växterna. I den lundaktiga miljön bakom tornet stod både vitsippor och blåsippor i full blom och jag hittade även någon nunneört.
Om det beror på vädret, den sena starten eller att vi bara var två deltagare vet jag inte, men vi fick bara ihop 60 fågelarter, jämfört med förra årets 81 arter. Med det resultatet hamnade vi på sistaplats i Uppland och en 59:e placering i Sverige av totalt 82 deltagande fågeltorn. Men vi deppar inte för det, vi hade en otroligt fin dag och den största segern, det var att vi tog oss ut till kusten enbart med hjälp av våra cyklar.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
