En dundrande skidtur
Äntligen börjar det bli bra skidföre! Två vändor har jag hunnit med hittills och under premiärturen var jag med om något riktigt häftigt. Det var halvklart, minus nio grader och helt vindstilla – perfekt för en skidtur. Jag hade haft annat för mig under förmiddagen så det var först på eftermiddagen jag kom ut. Snön var lätt och fluffig så det var på gränsen att det gick att åka men jag njöt i fulla drag av att äntligen få glida fram på skidorna. Jag hade bara hunnit ett par kilometer när det plötsligt smällde högt. Jag stannade tvärt. Det verkade komma uppifrån himlen och påminde om en konstig åskknall. Jag hann tänka allt möjligt. Åska mitt i vintern? Sprängning? Flygplan som exploderat? Jag spanade upp mot himlen men såg ingenting och något flygplansljud hördes inte, bara ett dovt mullrande som sakta tonade ut. Jag förstod ingenting men landade på att det nog måste varit något väderfenomen, åska ska visst kunna förekomma lite när som helst på året.
Senare under dagen fick jag en mycket trolig förklaring till smällen. Det var fler som hade hört den, både vid Vendelsjön en mil bort och utanför Uppsala, fem mil bort. Någon hade även sett ett stjärnfall mitt på dagen. En vän skickade mig en länk till en video om meteoriten som slog ner i Ryssland för tre år sen och när jag hörde ljudet från meteoriten i filmklippet kände jag genast igen det – en åskliknande smäll följt av ett utdraget mullrande. Så det verkar som att det var ett stjärnfall jag hörde! En otroligt häftig upplevelse och knappast något jag någonsin kommer få uppleva igen.
Gårdagens skidtur var desto kärvare. Mulet, snöigt och lite blåsigt. Grått och rått helt enkelt. Men jag tänkte att det är alltid skönt att ut och röra på sig, så jag gav mig ut på skidorna ändå. Och tur var väl det. För rätt vad det var virvlade det ut någonting från dikeskanten en bit framför mig. Fågel? Gnagare? Nej en hermelin! Den svarta svanstippen mot den vita kroppen är artkarakteristisk så när jag väl såg hur djuret såg ut var det ingen tvekan om vad det var. Det är andra gången jag ser hermelin i Uppland och första gången någonsin som jag får se en hermelin i full vinterpäls. Det gick i ett rasande tempo så jag hann inte få någon bild av hermelinen, däremot kunde jag dokumentera dess spår i snön. Hermelinen blev verkligen dagens höjdpunkt och det lönar sig uppenbarligen att ge sig ut i naturen i ur och skur!
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.
