Det rasslar i vassen
Efter en veckas fågelskådning i Falsterbo med uppstigning fyra om morgnarna, har jag vant mig vid att vakna riktigt tidigt och den dygnsrytmen vill jag gärna behålla. Sålunda passade det perfekt att gå ner till sjön här hemmavid och titta på soluppgången.
En blåhake på flytt söderut flög iväg när jag bänkade mig på en sten vid vassen och snart kom en brun kärrhök flygande lågt i de första solstrålarna. Så småningom, när det blev varmare, fick jag sällskap av en höstmosaikslända på jakt efter småkryp och då och då hoppade en fisk i det grunda vattnet så det plaskade rejält. Några vattenrallar hördes från vassen med sina säregna läten som låter som en blandning mellan skrikande gris och suckande gubbe. Visste man inte vad det var hade man nog hajat till.
Egentligen hände ingenting speciellt den här morgonen, men att sitta vid en sjö och höra hur det rasslar i vassen, samtidigt som man ser solen gå upp och färga vegetationen gyllengul, det är så otroligt rogivande och lätt värt att stiga upp klockan fyra för.
Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.