Alla Hjärtans Daguggla

När jag kom hem från en skidtur och precis hade kommit innanför dörren och fått av mig pjäxorna, fick jag syn på en liten klump i äppelträdet utanför huset. Sparvuggla! Den måste ha suttit där när jag knatade förbi nästan rakt under med mina skidor, utan att jag märkte det. Vilken tur att jag tog en titt ut genom fönstret! Jag grabbade åt mig kameran och smög försiktigt ut på trappan för att få några bilder på vår minsta uggla, knappt större än en domherre. Till skillnad från de flesta av sina större släktingar är sparvugglan dagaktiv och kan därför ses sitta och spana efter sina byten, småfåglar och gnagare, mitt på ljusa dagen. Gärna från en trädtopp.

Efter att ha gett mig ett snabbt ögonkast avfärdade äppelträdsugglan mig som ointressant och återgick till att blicka ut över trädgården. När den hörde några upprörda blåmesar stramade den upp sig och tittade intensivt åt deras håll. Ugglan verkade så obekymrad om mig att jag nu, sakta och försiktigt, hade rört mig närmare så jag stod bara 4–5 meter ifrån den. Emellanåt vände sparvugglan huvudet åt mitt håll igen och blängde så surt på mig som bara en sparvuggla kan göra. Det hade börjat snöa och de stora snöflingorna som fastande i ögonbrynen på ugglan fick den att se ännu surare ut. ”Är det ditt fel att det snöar!? Och varför stör du min blåmesjakt?”
Jag ville såklart inte störa ugglan mer än nödvändigt så efter 10 minuter återvände jag in i stugvärmen, medan lilla ugglan satt kvar på sin gren i snöfallet.

Några dagar senare kom sparvugglan på besök igen och nu satt den i trädet rakt utanför köksfönstret och lät sig snällt fotas både framifrån och bakifrån. Jo det här är en fågel som faktiskt är kul att fota bakifrån med då den har ”ögon” i nacken, d.v.s. den har teckningar på nackfjädrarna som liknar ögon. Det är ett fenomen som förekommer hos flera olika fågelarter och det sägs vara för att lura sina fiender. ”Jag ser dig allt!” Kanske minskar det risken att bli tagen av någon större fågel eller något rovdjur om det ser ut som att man iakttar sin angripare?

Även idag kom sparvugglan förbi en sväng. I skymningen hörde vi en upprörd större hackspett och det visade sig att den hade upptäckt ugglan och satte iväg efter densamme i full karriär genom trädgården. Båda i bågflykt, men sparvugglan mer som en trubbig liten rugbyboll.

Nu ikväll tog jag en cykeltur för att lyssna efter ugglor och när jag stannade till för att göra några anteckningar till bloggen började en sparvuggla vissla på nära håll. Vilket sammanträffande! Alla Hjärtans Dag kom att bli sparvugglans dag och det passar alldeles utmärkt, så söt och charmig som den fågeln är.

 

Annika Rastén, biolog, fågelskådare och krönikör.